Ingen vinst

Nej, såklart blev det ingen rosa liten dator för min del. Det var hemskt synd, men så är det ju med tävlingar och jag kände det ju på mig. Men jag tänker fortsätta att ge mig in i nya, roliga tävlingar för det är visst min nya hobby. :-) Någon gång kanske det är min tur och man måste ju satsa för att vinna. Vad blir då nästa månadstävling, Annika?? :-D Jag kommer garanterat att bli stammis. Jag kan i alla fall slå vad om en sak och vinna, nu när jag inte vann någon ny dator så kommer det inte dröja många dagar innan min tröska drar sin sista suck. Det är liksom min materiella tur i livet.

Vi har precis kommit hem från min moster med en döslut Vilya. Hon bara kan inte slappna av när vi är borta. Någon gång skulle det ju vara lite mysigt om hon kunde somna i mitt knä i soffan så att vi kunde få vara vuxna och umgås med vuxna lite senare än 9. Ikväll höll vi ut till tio men då var hon så trött att hon hade blivit pigg igen. Och då känner man sig verkligen som en dålig förälder. Hon somnade som en klubbad i bilen och sov hela vägen in i sängen. Lilleskrutt. Som hon har farit runt idag med Agnes först och sen Tindra hos min moster. Ett riktigt röj i flera timmar. Inte konstigt om hon är helt slut, lilla vännen. Mamman är också väldigt, väldigt trött. Konstant trötthet sen jag blev gravid, så där riktigt bedövande. Allting är liknande med Vilyas graviditet fast sju resor värre. Illamåendet, foglossningen och tröttheten är så mycket värre. Det kanske är så med andra barnet. Jag vet inte. Försöker njuta i alla fall eftersom det här är den sista graviditeten. Det är lättare nu sen illamåendet har lagt sig, helt klart.

Nehä, kanske ska fortsätta glo på tvn med mannen. Han är så värdelös på att zappa och ska bara kolla på dåliga program som stora maskiner och sånt intressant. Nu är det någon tysk film om andra världskriget. Intressant absolut, men alldeles för tungt för ett trött gravido en lördagkväll. Får väl gå och lägga mig istället.

Bloggdesigner

Ja, jag kanske kan bli det. :-) Lyckades lirka in lite besöksstatistik och känner mig otroligt nöjd med mig själv. Tyvärr stämmer den inte alls överens med blogg.se's statistik och dessutom är den jättekonstig i siffrorna eftersom jag faktiskt startade den här räknaren till den andra bloggen. Men av någon anledning visar den i alla fall fel eftersom jag startade räknaren nu i februari men den påstår i alla fall att hälften av besökarna har varit på min sida någon annan månad. Men men, man kan väl inte få allt antar jag.

Sitter och väntar på att min skrutta ska vakna så att vi kan åka och hälsa på vännerna Hanna och Agnes. Det var väldigt länge sen så en träff behövs. Sen ska vi spendera kvällen hos moster med familj (alltså min moster) för att trycka i oss en rad onyttigheter och häckla melodifestivalen. :-) Lövely!

Nej, lite kläder på gumpen kan nog vara lämpligt innan. Får väl släppa burken och rota i garderoben.

Tävling, tävling, tävling



I min nervösa väntan på att tävlingen hos Duracellmamman ska bli avgjord så tävlar jag lite till. För det är ju lite roligt och ganska beroendeframkallande med alla dessa spännande tävlingar! Om ni vill vara med i chansen att vinna så klickar ni bara här!

Rött och svart i kontrast

Ja, idag har jag varit i Eskilstuna för att min lilla frisörstudent skulle fixa till dom röda slingorna i mitt svart hår. Det tog två timmar, men just av den anledningen att jag har hur mycket svart färg som helst i mitt hår. Blekmedlet tog inte förrän det hade suttit i en hel evighet. Sen blev det i alla fall rött under det svarta på var sida och hon tog sig friheten att klippa lite till för att få fram det röda. Och jag orkade inte ens kommentera för det är ju redan försent. Men jag ska inte vara så hård mot henne, hon är duktig och lite nervös. Men hon börjar lätta lite. Det ska nog bli bra till slut. Jag blev gråtfärdig i morse när jag såg i spegeln hur tunt mitt hår är och hur lite som är kvar. Men men...nu vet jag till framtiden: lägg benen på ryggen så fort hon tar fram den där förbannade saxen!

Det blev lite, lite shopping också såklart. Hittade en kista på BR leksaker med 4 disney-prinsesse-outfits i. :-) Till min lilla prinsessa förstås. Hon ÄLSKAR att klä ut sig och det ska gärna vara tyll och rysch med klackskor och tiara. Den här innehåller top och kjol i fyra modeller a´ Snövit, Belle, Törnrosa och en till som jag visst inte kommer ihåg nu. Snurrhjärna. Hon ska få ta sig an den i morgon när Agnes kommer på besök. Den kommer att bli poppis. Mamman fick en svart, tight tunika med trekvartsärm och en bolerokofta som är vit med svarta små prickar. Sött, sött och sånt som framhäver magen förstås. ;-) Hittade en superfin tunika på Gina Tricot också som var svart med vita prickar. Men den kunde jag visst inte bestämma mig för om jag skulle köpa så den får vänta lite. Det blev en liten present till min mamma också som fyllde 48 år i måndags.

Hur skulle man kunna leva utan shopping? Ja, jag vet faktiskt inte..

Håll tummarna!



Jag är visst en av 15 finalister som har chansen att vinna den här skönheten. Kan ni inte hålla tummarna nu?

3 timmar hos frissan

Ja, i morse klockan nio var det dags för mig att bli klippt och färgad hos en frisörstudent. Jag måste erkänna att det nog var det dummaste jag någonsin kan ha utsatt mig för. I och för sig så är det gratis för nu har jag ju tydligen tackat ja till att bli hennes färgmodell till gesällprovet och det är väl roligt. Men jag undrar liksom bara om man har en enskild kurs på frisörskolan där dom noggrannt får lära sig att inte lyssna på sina kunder. Jag tyckte att jag var tydlig med att jag ville ha kvar min frisyr, en mjuk page med uppklippt i nacken och längre fram. Ingen urtunning men fria händer på luggen. Kan väl inte vara så svårt?? Eller?? Ja, men nej, hon klippte ju helt bort min fina page och gjorde något modernt skit som jag inte gillar alls och självklart dök den där förbaskade urtunningssaxen fram. Jag frågade om inte den där gjorde mitt hår tunnare, nej, sa hon, den gör så att du får mer volym. Jo tjena. Så färgade hon min utväxt och trodde att hon kunde färga röda slingor utan att bleka först. Jag försökte å henne att förstå att jag har mycket färg i mitt hår så det går nog inte, och mycket riktigt. Men man lär ju sig av sina misstag sägs det ju. 3 timmar satt jag i stolen, för det var ju ingen effektiv donna jag fick på halsen. Men hon var ju duktig på det hon gjorde och noggrann. Mina klassisar tyckte att det blev snyggt men jag är så jäkla besviken på mig själv att jag lät någon annan  än Maria ta i mitt hår. Hon är  ju den enda som vet hur jag vill ha det, exakt! Men jaja..nu har jag ju lovat och får stå mitt kast. 10e maj har hon sitt prov och jag ska göra mitt bästa att vara tydlig tills dess. Jag kanske ska skriva ett brev innan med punkter på vad hon får och inte får göra med mitt hår. Men jag får helt enkelt skylla mig själv, på alla punkter. I morgon ska jag tillbaka till henne för att göra ett nytt försök till dom röda slingorna. Kanske kan det ge ett lyft till den här jäkla frisyren, om jag inte tappar håret. Det vore ju just snyggt och helt i min turanda.

Men jag blev i alla fall glad av ett besked som min bank gav mig idag. Ett besked som jag kanske inte trodde att jag skulle få utan krångel. Men nu är det over and done. Skönt!!!

Nu är det inte många dagar kvar till den 28e. Då tävlingen hos Duracellmamman når sitt slut. Jag är spänd men vill samtidigt inte att det ska bli lördag för jag vill inte veta att någon annan vunnit och inte jag. Har ju blivit helt kär i den där lilla manicken och min egen tröska sjunger ju verkligen på sista visan. Men jag vet ju...den ska lottas ut bland de 15 mest aktiva besökarna. Jag vet inte om jag kvalificerar i den gruppen men om jag gör det så är det i alla fall kört. Lottning liksom. Det tillhör inte min vardag att vinna i lottodragningar. Någonsin. :-) Gud, idag är jag visst bitter tror jag. Kanske ska döpa min blogg till Veronicas surblogg eller nåt. Så att alla vet att dom kan välja bort bitterhaggan och slipa dras ner i hormonträsket som jag simmar i. :-D

Bloglovin



Jag tänkte på det, att om nu ni som läser min blogg vill vara säkra på att ni inte missar något ur mitt händelserika liv så tycker jag att ni börjar prenumerera via Bloglovin. Det kan ni göra genom att klicka er vidare på bilden.

En dag som alla andra

Ja, mötet med läkaren i morse gick väl bra. Inte som jag hade tänkt mig, men han är väldigt bra och trevlig. Och tydlig. Han tyckte inte att han kunde bevilja mig ett planerat kejsarsnitt så här tidigt i graviditeten utan han ville gå igenom en nivå till vilket var att jag skulle träffa en läkare i Eskilstuna också. Det känns som ett nederlag för mig eftersom min barnmorska var så positiv om att det här skulle gå smidigt. Nu känns det i alla fall som att jag måste kämpa och säga rätt saker för att dom ska bevilja min önskan. Jag är inte riktigt så stark just nu, fick kämpa emot tårarna idag och då sa han klart och tydligt att han inte var ute efter att ändra på min åsikt. Han förstod varför jag ville ha ett planerat snitt. Men eftersom det inte finns någonting fysiskt som tyder på att ett snitt är den enda utvägen så måste det väl gå till så här. Fast det känns ändå väldigt jobbigt. Han verkade förstå ganska snart att allt inte stod riktigt rätt till med mig och erbjöd den hjälp som finns. Vi får se om jag tar den. Det känns ju som att allting har nått sin vändpunkt, även om jag har väldigt nära till känslorna fortfarande. Det har nog inte bara med graviditeten att göra utan allt runt omkring som tar energi. Det är väldigt mycket annorlunda att vara gravid med nummer två när nummer ett bara är 1½ år gammal, väldigt annorlunda från graviditet nummer ett då man kunde vila när man ville och fick sova nätterna igenom. Jag försöker inbilla mig själv om att min kropp har vant sig vid få sömntimmar och vissa mornar känner jag mig verkligen utsövd när jag vaknar, men jag antar att en bra natt inte kan ersätta en trötthet som sitter så här djupt. Samtidigt så ska jag verkligen inte gnälla, för jag är inte direkt den första personen i världen som väntat sitt andra barn. Det här är anledningen till att jag inte tittar på familjen Annorlunda. Jag blir andfådd bara jag ser vinjetten och får dåligt samvete för att jag gnäller och än så länge bara har ett barn. Ett barn som är krävande men ändå det ljuvligaste som finns på den här planeten. Det kommer att ordna sig. Vi får helt enkelt se om jag gör något åt saken eller bara låter allting bero. Det är en del saker som jag behöver få rensat känner jag, så just nu är risken överhängande att jag använder mig av visitkortet. Ja, nej...vi får se.

Resten av dagen har vi spenderat med goda vänner och med min mormor och morfar. Det är lite ångest när Marcus jobbar kväll. Då är det skönt att göra någonting till så sent som möjligt så att inte ängsligheten hemma behöver bli så lång. Han kommer inte komma hem förrän väldigt sent i natt, så jag tänkte gå och lägga mig snart. Det är ingen ide att sitta uppe och uggla helt ensam. Fast jag måste vänta ut Vilyas hosta först. Hon hade så här i går kväll också, hostade så att hon nästan kräktes en stund på kvällen. Då måste jag vara vaken så att jag hör vad som händer. Min stackars lilla kicka.

I morgon är det dags för klippning. Blev haffad av en frisörstudent i skolan och jag tänkte, what a hell. Jag har en frisör som är helt underbar och som jag verkligen litar på, men jag kunde bara inte säga nej. Nu är jag nervös i vanlig ordning eftersom jag ju är en sån person som aldrig blir nöjd med håret om någon ny klipper. :-) Tänkte att jag skulle ge klara direktiv och inga drastiska förändringar. Jag gillar mitt hår. Hoppas att hon färgar min utväxt också, hon pratade om det men jag fattade inte om det skulle ske nu eller vid ett senare tillfälle. Det kan jag hur som helst fixa själv om det skulle knipa. Bara klippningen blir bra! Suck. Varför ska jag ge mig in i sånt här som mitt kontrollbehov inte klara av?? :-)

Jag är verkligen världens största gnällkärring!

Den rätte för Rosing

Ja, jag bara måste följa det här programmet. :-) Hur kul som helst. Vad är det för killar liksom?? "Jag tycker att Linda verkar vara en bra och smart tjej", säger en kille i kön som inte ser ut att vara äldre än 19. Haha! Ja, som sagt, jag kommer att sitta bänkad varje tisdag klockan åtta.

Så, i morgon klockan tio ska vi träffa läkaren för kejsarsnittsplanering. Jag är nervös för jag känner på mig att jag kommer få förklara mitt val och jag är rädd att han inte ska godta det jag säger. Vill verkligen inte gå därifrån utan ett snittdatum. Även om planerat kejsarsnitt skrämmer mig minst lika mycket som en vaginal förlossning så känner jag mig mycket tryggare när jag tänker på planerat snitt. För mig är det stora orosmoment med allt oväntat som kan ske under en vaginal förlossning och även om det kan ske oväntade saker under ett snitt så känns det inte som lika vanligt förekommande. Plus att man då redan är under uppsikt till 100 procent. Jag kan inte sluta tänka på vad som skulle ha hänt med Vilya om vi valt att inte åka in den där kvällen då hon föddes. Om värkarna hade stannat av tidigare än halvvägs till Eskilstuna och om hennes hjärtljud sjunkit utan att vi hade det under uppsikt. Nej, fy, jag vet att det är mycket som man inte kan kontrollera under just en graviditet. Mycket hemskheter kan ske under dessa 40 veckor, men om jag bara får stilla mitt otroliga kontrollbehov en endaste liten aning så känner jag mig mycket lugnare. Jag skulle även känna mig lite lugnare om min barnmorska kunde höra av sig ang mitt mail och vår ultraljudsundersökning. Funderar på att ta upp det med läkaren i morgon också, kanske kan han prata med någon barnmorska som kan boka en ny tid. Jag vet ju att Pyttsi var frisk och fin i v 13 men ändå blir jag orolig och tänker att mycket faktiskt kan hända. Ju längre tiden går, desto nojjigare blir man ju. Det hjälper ju inte att man är inloggad på Familjeliv några gånger om dagen där man kan läsa om vilken tragedi som helst. Läste idag om en tjej här i stan som hade fått ett MA i v 17. Hon var beräknad nästan samtidigt som mig. Det är ju fruktansvärt. Då har man ju gått nästan halva graviditeten.

Jag ska inte tänka på allt sånt, jag vet. Men det blir ju så när man är en aning hormonig. :-)

Temlor, temlor, temlor!





Idag är det visst fettisdagen. Härligt. Fast jag har aldrig koll på de där dagarna så jag och Ella festade på varsin semla redan igår. Och det var inte årets första. :-) Gott i magen trots lite illamående efteråt. Jag kan äta nu igen, men inte så sött. Då säger magen ifrån. Jag som drömmer om en jättepåse godis från Godisland gör nog bäst i att vänta lite.

Jaha, dagen blir inte så rolig. Är hängig med snuvig näsa och ont i halsen. Hade tänkt ha en utedag med Vilya och Davide i dag, men min kropp är helt slut. Den orkar nog inte det. Dessutom kom maken hemhaltandes från jobbet i natt med stukad fot. Så vi ska väl försöka göra hans tillvaro så fridsam som möjligt. Ville först att vi skulle åka in och få foten röntgad, men det ville inte han, och den är inte blå än så länge så det är nog bara en vanlig stukning. Min stackars älskling. Vilya sitter brevid mig med "nenne" (napp) och snurrar sig i håret. Hon har varit pigg och vaken sen fem i morse så jag förstår att hon börja krokna nu. Jag vågar knappt säga det men hon sover verkligen större delen av nätterna i sin säng nu. Så krånglig som hon har varit under hösten med vakna nätter och mycket kvällsbök så börjar det nog ge sig. I går somnade hon halv åtta och kom in till oss kl fem i morse. Och det är nog det tidigaste på länge. Standard är annars att hon vaknar mellan halv sju och halv åtta. Och det känns ju faktiskt som en helt ok tid att vakna på. När hon varit på dagis är hon ju tröttare och sover bättre än när hon bara varit hemma med mig. Som sagt så vågar jag knappt hoppas på att det här är en varaktig förändring, men jag njuter så länge det varar. Om det nu är hennes nya liv så vore det ju helt perfekt inför bebisankomsten. Att hon får sin nattsömn ostörd i sin säng och vi kan böka med amning osv inne hos oss. Jag håller tummarna i smyg. :-)

All den här jäkla snön

Kan det inte sluta snöa och bli vår snart???!!! Jag är så trött på att frysa och bli blöt. Vet inte vad det är, men i år är jag tydligen extra känslig. Brukar tycka om den här årstiden annars men nu vill jag inte ens gå utanför dörren. Vi ska dra med Vilya till pulkabacken efter lunch bara för att hon är liten och tycker det är roligt. :-) Men för mig är det enbart av pliktkänsla. Dessutom älskar Davide snön också, och med honom finns det inga dåliga väder. Han måste ju få sitt utomhus hur det än nu är. Tänk när det blir barmark och varmt ute. Vad underbart. Då vill jag inte vara inomhus alls istället. :-) Önskar att snön och vintern kunde hålla sig till december månad och sen kunde våren börja efter nyårsafton. Det vore najs med en lång och härlig vår.

Det blir inte så mycket bloggande nu känner jag, förmodligen för att jag inte har något att skriva alls. Men jag kommer nog igen.

Morgonpigg minimänniska

Jaha, det är visst lördag och jag sitter i soffan som sällskap till min skrutta. Tio i sju tyckte hon att det var dags att starta dagen, och jag som tydligen vant mig vid hennes rutiner nu blev pigg och vaken. Fast nu känner jag mig inte så pigg längre. Fast det är ju ändå lördag, vilket betyder ingen brådska. Men att jag skulle få en sovmorgon någon gång kan jag tydligen bara drömma om. Vi har haft den diskussionen, min man och jag, förut och det leder till att jag får sova en lördag. Sen tycker han att det är orättvist och vill att vi tar en morgon var. Jag vet själv inte vart rättvisan finns i den logiken, men men, kanske ser han något som inte jag ser. Ja, jag känner mig lite syrlig just nu. Speciellt när det gäller vad som är rättvist och inte i ansvarstagandet.

Idag är det kalas som hägrar. Min syster är hemma från studierna i Kalmar så vi ska fira att hon har fyllt 20 år. Marcus skulle tydligen jobba lite, för ovanlighetens skull, på förmiddagen också. Hoppas att söndagen kan bli en dag att umgås på. Det är den enda dagen i veckan som vi har för varandra som familj.

Nej, det är bäst att jag ger Vilya frukost nu innan jag surar ner hela bloggen totalt.

Tatuering



Jag är så himla sugen på att tatuera mig! Har väl varit det sen jag var 18 och fick min första (och enda) ditetsad. Har haft en miljon olika idéer som jag idag är ganska glad att jag inte gjorde till verklighet. Hade förmodligen inte tyckt illa om dom, men man ändrar ju sin smak med åren. Så är det ju. Nu har jag varit inne på ungefär samma spår dom senaste 3-4 åren så jag tror att jag snart kan göra slag i saken utan att ångra mig. :-) Jag vill se ut som bilden, fast med annat mönster. Något som slingrar från ena låret och upp över ryggen. Väldigt snyggt! Jag har en del olika motiv som jag velar mellan, nu senast hittade jag en jättefin blomranka som jag faktiskt tror att det kommer att bli. Går inte att förklara ordentligt, men den är jättefin och ganska mycket jag. Konstigt nog så får jag alltid en sån här superlust att tatuera mig när jag är gravid, när det inte går. Så himla typiskt. Eller så innebär det att jag fortfarande, efter tio års funderande, inte är riktigt redo. ;-) Fast samtidigt så är jag lite kluven för jag tycker inte att man ska lägga ner för mycket tanke bakom sina tatueringar. Varje tatuering speglar ju ändå en fas i livet. Jaja....när lillekott är utflugen ut sitt nuvarande hem så kan jag tycka att det nog är min tur att börja fnula på mitt konstverk. Det största kruxet för mig är nog att hitta en tatuerare som jag känner mig trygg med. Jag är ju en sån där person som alltid blir missnöjd hos frisören och aldrig kan få ur mig vad jag verkligen vill ha utan kommer alltid på i efterhand. Det kanske är därför jag aldrig kommer i väg?? Ok, Veronica, kontrollbehovet bort och förtroendet för yrkeskunniga in. Jag undrar bara vart jag ska vända mig. Även där har jag en massa olika förslag. :-) Jag får väl singla slant.

Inredningsprylar på hm.se

Ni har väl inte missat att Hennes & Mauritz har börjat sälja fina prylar för ditt hem också? Inte så billigt osm jag hade hoppats kanske, eftersom jag nästan alltid vill handla så gott som gratis, men jag hittade 4 kuddfodral till skäligt pris och i härliga färger. Har letat länge efter 50*50 fodral, förstår inte att det ska vara så svårt att hitta. Men nu blev det två turkosa och två cerisa till soffan. Kommer att bli kanon.

Ja, i går kväll var jag som ett såll. Hade en dundrande huvudvärk efter en hel dag i skolan och efter att äntligen fått pula i mig alvedon somnade jag direkt i soffan framför tvn. Marcus väckte mig när han skulle gå och lägga sig och då var det bara att släpa sig till nästa ställe och fortsätta sova. Kroppen orkar helt klart inte lika mycket gravid som ogravid. En bacill+graviditet+en kämpig dag i skolan slår ut mig totalt. Idag känner jag mig lite bättre tror jag, fortfarande snorig, men inte hängig.

Vilya är hemma idag med mig. Det känns bra eftersom magsjukan fortfarande står runt knuten på dagis. Då är det perfekt att kunna ha henne hemma och fortsätta att förhindra den otrevliga smittan. En månad kvar....vi ska klara det.

Seminariet i går gick jättebra. Känns alltid skönt när det är över och avklarat. Ett seminarie till den här kursen och sen återstår hemtentan. Tiden går ganska fort när man räknar efter skolans mått.

Nej, men nu börjar dagen. Hoppas att ni också får en toppendag!

Eländig

Ja, det är vad jag känner mig nu. Förkylningen som Vilya och Marcus har släpat på i några dagar har slagit till på mig och natten har gått åt till feberflämtningar och ett evinnerligt snorande. Känner mig lite mysko i bihålorna också och jag fasar verkligen för bihåleinflammation. Det är ju fruktansvärt. Men det är bara att bita ihop. Ska lämna Vilya på dagis snart sen hem och försöka kurera mig inför seminariet i eftermiddag, det viktiga idag. Så tills jag kommer hem ikväll får ni ha en bra dag!

Foglossning

Jaha, här ligger jag på sidan i soffan med en kudde mellan knäna för att på något vis kunna underlätta och lindra den fruktansvärda foglossning som har slagit till i min kropp. Det här är en mycket värre sort än jag hade när jag väntade Vilya. Och jag har inte ens ansträngt mig fysiskt idag, speciellt mycket i alla fall. Men det krävs väl inte så mycket antar jag. Ser verkligen fram emot en hel dag på hårda föreläsningsstolar i morgon. Mmm, jag kan riktigt känna hur min kropp längtar efter den milda behandlingen. Tur att det inte är varje dag i veckan.

Det har gått lite rykten om att vår utbildning ligger risigt till i framtiden eftersom en annan utbildning med inriktning social omsorg ska omstruktureras. Det gjorde mig såklart lite orolig eftersom jag ska vara borta ett helt år, jag vill ju veta att jag har något att komma tillbaka till sen. Men det var som man kunde tänka sig, ryktena som florerat hade förvrängts och gjorts till något som inte var sanning. Det brukar ju lätt bli så när folk börjar prata.

Åh, jag älskar verkligen Greys Anatomy! Gråter som ett barn så fort det är scener med Izzie och Denny, speciellt nu när jag är gravid. Jesus alltså. Och nu med hennes hjärntumör verkar han vara en återkommande aktör. Så det är bara att torka tårarna och vänta på nästa smäll, nästa onsdag.

Tävlingsdags



Det är som en helt ny värld har öppnats för mig. :-) En bloggvärld full av roliga tävlingar. Jag vinner ju aldrig något, men samtidigt så måste man ju satsa för att vinna. Så vem vet, kanske det blir min tur någn gång. Om du vill vara med och tävla klicka här!

Ett hurra för det svenska rättssystemet

Jag hade för avsikt att uppmärksamma det här (Arboga-morden): http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4424041.ab redan i går, men jag var väl för upprörd och självupptagen för jag glömde visst bort det. Jag, med många andra, har i alla fall väntat länge på att rättvisan äntligen ska komma till den stackars, drabbade familjen och att den hemska tyskan får sitt straff. Och jag är nöjd med hennes straff också. Det här är i alla fall en av de gånger som det svenska rättssystemet lyckats riktigt bra. Eftersom hon nu är friskförklarad är livstids fängelse helt rätt. Det stör mig lite att jag inte har koll på hur lång tid det är, varken i Sverige eller i Tyskland. Får väl forska lite i det.

Jag tycker att det är så himla intressant med kriminalvården. På den senaste tiden har jag läst flera bloggar där författarna totalsågat den rättspsykiatriska vården och tyckt att alla ska dömmas lika efter brottet de utfört och ingen hänsyn ska tas till den psykiska hälsan. Det är befängt, anser jag, och är åsikter från människor som inte har någon kunskap om hur en psykiskt sjuk människa fungerar. Jag säger inte att den rättspsykiatriska vården är felfri, men den är mer än nödvändig. Det finns många, många förövare som begår hemska brott (så hemska att din vildaste fantasi inte ens kan föreställa sig det) men som aldrig någonsin skulle kunna få hjälp i ett vanligt fängelse. Och med hjälp menar jag alltså vård för att minska risken för återfallsbrott. Förmodligen tror dessa blogg-författare att bli dömd till vård är en förmildrad dom vilket inte alls är fallet. Att bli utskriven från ett rättspsykiatriskt sjukhus är inte något man blir i första taget, och det finns så pass sjuka människor där som aldrig någonsin kommer att komma ut igen. Om jag var en kriminell person så skulle jag mycket hellre sitta av mitt straff i fängelse än bli dömd till vård. Det som är allra mest intressant, tycker jag, är hur dessa psykiska åkommor kan påverka människor. Vad de kan få dessa personer att göra och ännu intressantare är vad i deras liv har gjort att de har blivit så illa påverkade och sjuka. För det är väldigt sällan som dessa människor kommer från en normal och lycklig uppväxt. Och de har ofta blivit utsatta själva för horribla övergrepp.

Jag hoppas att det här är någonting som jag själv kommer kunna ägna mig åt i mitt arbetsliv senare, när jag är färdigutbildad. Kanske kurator på ett rättspsykiatrisk sjukhus. Kanske, vem vet.

Färdig för dagen

Skönt att vara färdig med pluggandet för dagen. Firade med att äta fattiga riddare och stekt ägg. Mmm, smörstekt. :-) Det sätter sig härligt på alla möjliga ställen man inte vill. Men det är så underbart att kunna äta igen bara. Vad det än är. Snart ska jag hämta min lilla pärla som förhoppningsvis har haft superkul på dagis. Halv tre tänkte jag att det skulle vara nog för henne. Funderar på vad vi ska äta ikväll,  har ingen fantasi alls. Det är så himla tråkigt. Och eftersom Marcus åkte till jobbet halv två i natt och fortfarande inte kommit hem så antar jag att matlagningen hamnar på mig. Han kommer att somna stående i duschen, gissar jag. Men jag är ju så dålig på att laga mat, speciellt mat som min kräsne man tycker om. Kanske pannkakor då? Någon som har ett tips kanske??

Bloggen verkar inte uppdatera sig som den ska. Konstigt. Hoppas att det ordnar till sig snart.

Mysbyxor och otvättat hår

I morse kändes det inte alls så kul att kliva upp ur den varma sängen klockan sex, så jag lät helt enkelt bli. Hade väl redan i går kväll bestämt mig för att strunta i dagens föreläsning men i morse var känslan som allra starkast. Vilya hostar och snorar men är pigg i övrigt så henne har jag lämnat på dagis en sväng för lite plugg-ro. Måste ta mig i kragen när det gäller seminarie-frågorna till på torsdag. Känner mig långt ifrån motiverad, konstigt nog. Det är ju intressant det här. Men men, min kropp vill vila hela tiden och bara göra roliga saker. Så typiskt mitt gravidhumör. Jag blir sur av krav.

Har försökt få tag i min barnmorska nu på morgonen men det var lättare sagt än gjort. Fast jag kan ju lika gärna prata med henne den 2a mars när jag har tid hos henne. Det är ju inte lång tid dit. Nästa vecka ska vi träffa läkaren för planering inför snittet och det ska bli himla spännande. Undrar om vi får ett exakt datum då. Så att man kan pricka in i kalendern vilken dag vi blir föräldrar igen. Lyxgt värre. Illamåendet är faktiskt helt borta nu och det är ljuvligt. Känns som om jag håller på att vakna upp ur en koma, en 14 veckor lång koma. Men jag får väl skylla mig själv som inte söker hjälp.

Nej, nu måste jag verkligen sätta mig och läsa om Due Billings studie om kvinnor i chefspositioner. Jag önskar bara att studentlitteratur kunde göras lite mer intressant. Jag vet inte hur, men på något sätt borde det fungera.

En blixtvisit hos Pyttsi

Ja, i morse var vi inbokade på MVC för ultraljud. Det är alltid nervöst innan, alla möjliga olika skräckscenarior far genom huvudet innan man får se den lilla krabaten simma runt på skärmen. Idag var inget undantag. Det enda undantaget var väl den jättemärkliga barnmorskan som vi hade blivit tilldelade. För det första så var hon sen, vilket inte alls är något konstigt på vår mödravårdscentral. Men av någon anledning så registrerade vi klockslagen idag, 9:38 kom hon och ropade upp oss. In i rummet, upp på britsen och Vilya var förstås supergrinig. Kanonbra tajming som vanligt. Hur som helst, på med kladd på magen och så igång med ultraljudet. Marcus och jag tittade lite menande på varandra när den knäpptysta kvinnan letade rätt på vår bebis och började mäta. Inte ett ljud om vad hon höll på med eller vad hon tittade på. Bara "nu ska vi se om vi får ett bukomfång" och "ni ska ha bilder också ja". Hon pratade lite om att moderkakan var lågt liggande och att ett nytt ultraljud skulle ske i v 30, men ingenting om hjärtat eller några andra organ. Först rörde h*n sig inte alls och utan att se ett hjärta får man ju en ganska stor klump i halsen. Som tur var så började h*n studsa lite när hon skulle mäta lårbenet så vi kunde pusta ut. Men eftersom Vilya var så krånglig så hade vi lite svårt att koncentrera oss och kom oss inte för att fråga om organen. Det var när vi pratade om det efteråt som det gick upp för oss vad vi egentligen hade fått veta, alltså ingenting. Jo, beräknat förlossningsdatum är 25 juli. Fast eftersom vi ska planera ett snitt så var väl det inte såå himla intressant. H*n blev ju till med hjälp av en hormonbehandling så vi har ganska bra koll på när det hela började. Men i alla fall, det jag vill komma fram med tidsbegreppet var att 9:38 gick vi in och 9:52 satt vi i bilen. Och då innefattar det på med kläder på oss och skruttan samt hiss fyra våningar och en promenad ut på parkeringen. Förstår ni att vi är besvikna?? Efter alla ultraljud som vi har gjort, det här var tredje den här graviditeten, så är det här det futtigaste. När vi gjorde rutinultraljudet med Vilya fick vi veta allt som vi hade rätt till om alla organ och blodflöden etc. Sånt som faktiskt känns ganska viktigt att veta. Nu gjorde vi ju ett Nupp i v 13 som visade att allt var bra, men mycket kan hända i alla fall. Tänk om vår bebis nu skulle ha ett hjärtfel, då vet inte vi det trots att vi lever på 2000-talet och har nymodigheter som just ultraljudsundersökningar. Nej, jag ska försöka få tag i min barnmorska och framföra min klagan. Jag vill verkligen inte vänta till v 30-nånting innan vi får veta att allt står rätt till med vår lilla guldklimp.

Jag fick i alla fall en ganska klar bild av vem som kommer att bli vår familjemedlem i sommar. :-) Även om surtanten påstod att hon inte såg. Men det var lika tydligt nu som för en månad sen, trots det blev jag osäker efteråt och grubblade på om jag kunde ha sett fel. Kanske behöver vi ett könsultraljud i alla fall om inte min BM ordnar ett nytt ultraljud med en snäll människa.

På min önskelista

Jag har länge haft ett gott öga åt Tina som ligger bakom smyckestillverkningen Älskade Barn, följer även hennes blogg slaviskt för att kunna njuta av hennes vackra nyheter. Sen Vilya föddes har jag drömt om ett s.k namnsmycke men inte lyckats bestämma mig för vilken sort. Det är inga billigia smycken så det man väljer ska ju gärna vara något man vill ha för tid och evighet. Nu tror jag faktiskt att jag har lyckats välja en stil som verkligen passar mig och jag tycker är otroligt vacker.

        

Kanske kan jag önska mig ett i julklapp eller köpa det själv efter sommaren. Hur som helst så måste ju lillekott i magen födas först så att vi vet med säkerhet vilket det andra namnet ska vara

Lite klurigt

Ja, lite svårt är det allt att fixa med den här bloggen eftersom allt ska ske i html som jag är urusel på. Men jag lyckades i alla fall klura in en bebisräknare och en bloglovin-ikon. Känner mig stolt över det lilla. Jag uppdaterar min nya blogg hela tiden som om det skulle hända nya saker där utan att jag har gjort något. :-) Fånigt.

I morgon halv tio är det dags för ultraljud. Det ska bli spännande. Hade hoppats att lillan skulle kunna vara hos sin farmor då eftersom hon är hängig, men farmorn skulle till ikea. Så hon får helt enkelt följa med. Dom har säkert haft barn där förut och Marcus följer ju också med. Hoppas att vi får en liten bekräftelse på vilket kön bebisen har. Vi gjorde nupp i v 13 hos Dr Selbing i Linköping och då fick vi veta med 90 procentig säkerhet. Nu har det ju gått en månad till och man borde ju se lite tydligare. Men här i stan är barnmorskorna inte alls medgörliga när det gäller sånt. Så vi får väl se. Mer uppdatering i morgon då.

Mitt nya utseende

Ja, nu känner jag mig absolut mer hemmastadd. :-) Är verkligen jättenöjd med den här bloggen. Och jag har allt att tacka duktiga Malin som gjort det så fint. Fast nu måste jag lära mig hur det fungerar här också. Hade ju precis lärt mig den andra, men det spelar ingen roll det går nog fort. Tråkigt är det bara att börja om från början med inläggen och besökarna. Tycker inte om när det är så här tomt. Får skriva som bara tusan nu så att det blir mycket att läsa.

Nu ska jag fnula vidare här och se om det är fler saker jag ska pilla med.