Det var alldeles för länge sen jag svarade på list-frågor.

DIN/DITT FÖRSTA:
Operation: Kejsarsnittet.
Piercing: Öronen när jag var 10 år, tungan när jag var 15 och mouche, underläpp och navel mellan 18 och 19.
Sport: Sport?? Ja, alltså...spelade fotboll lite halvhjärtat när jag var sju. Sen blev det dans.
Husdjur: Första egna var nog Lucas, undulaten.
Semester: Danmark?
Konsert: NKOTB i globen när jag var 10 år. :-)
Kärlek: Fredrik Schlegel

JUST NU:
Äter du: Inget.
Dricker du: Inget.
Ska du: Ringa min man och börja med maten.
Lyssnar du på: Playhouse Disney.
Väntar du på: 15e juli och min älskling.
Tittar du på: Datorn.
Har på du på dig: Bikini.

DIN FRAMTID:
Barn: Ja, mitt andra föds om två veckor, sen blir det inga fler.
Giftermål: Är redan gift.
Karriär: Gärna och då som socionom.

VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller kyssar: Kramar.
Kortare eller längre: Längre.
Snygg mage eller snygga armar: Grova armar som kan ge styrka i den där kramen. Mmm!
Busig eller lydig: Busig.

HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Ja.
Tappat bort glasögon/linser: Ja.
Brutit ett ben: Nej.
Rymt hemifrån: Nej.
Röntgats: Japp.
Krossat någons hjärta: Jovars.
Nobbat någon (som haft känslor för dig): Ja.
Gråtit när någon dött: Ja.

TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Ja.
Gud: Nej.
Mirakel: Ja.
Aliens: Ja.
Magi: Ja.
Ett himmelrike: Nej.
Tomten: Nej.
Änglar: Nej.
Transformers: Vaa??

BLANDAT:
Är du kär i någon? Min man.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Jag önskar alltid att jag bor någon annanstans. Oavsett vart jag bor, gräset ser ju alltid så mycket grönare ut hos andra.
Tycker andra att du är attraktiv? Jag hoppas att han jag lever med fortfarande gör det.
Dricker du alkohol? Inte just nu och inga mängder annars heller.
Använder du droger? Nikotin som ogravid.
Vilket schampo använder du? Matrix So Silver.
Vilken parfym använder du? Ingen just nu för den är slut, kör med cocosdoftande bodylotion.
Vad är du rädd för? Sprutor, spöken, spindlar...att spy och mörkret.
Gillar du att tvätta? Nej.

Sommar!


Glass och russin vid poolen.


Min lilla prinsessa på midsommarafton. Mitt hjärta smälter!


Är det inte underbart detta väder??? Okej, jag skulle väl kanske föredra att inte vara höggravid, men jag försöker att inte gnälla så mycket. Marcus kom ju hem i torsdags och monterade upp poolen så det är bara för mig att slänga mig i den när det blir för varmt. Vilket är ungefär en gång i timman. :-) Fötterna känns som om dom vore 50 grader varma. Nästan så att fotsulorna bränns. Helt sjukt. Men det är samtidigt skönt att tvingas vara kravlös och vanka runt i bikini på hemmaplan. Jag behöver den vilan. Fast just idag känns det som att jag borde åka in till stan och handla lite nödvändigheter. Kanske blir det när M kommer hem från jobbet så att jag slipper kånka med mig Vilya och allt som hör därtill.

Nej ni...nu behövs det ett dopp känner jag, huga...

15 dagar kvar till det planerade snittet. Vi längtar allihop efter lille lillebror!


Magen är sprickfärdig, kan man säga...

Min vinst



Det här var nog det roligaste jag har varit med om på länge tror jag. :-) Jag vann ju, en alldeles exklusiv tävling och om ni minns så var innehållet hemligt men det lovades att det skulle innehålla:

*Smycken
*Smink från Make Up Store
*Hårvårdsprodukter
*Hudvårdsprodukter
*Hälsokostprodukter

Det totala värdet är ca 1500 kr.

Jag var mycket förväntansfull och glad över att jag äntligen hade vunnit en tävling. Men så gick tiden och något paket kom det inte. Efter två påminnelser till personen som höll i tävlingen damp det idag ner ett litet paket i brevlådan. 1½ månad senare. Och ja, det innehöll ju en rad olika små pryttlar för kropp och själ. Trots att beskrivningen av tävlingen var hemlighetsfull så känns det inte som att det blev riktigt som utlovat. För det första så är det inte produkter värda 1500 kr (väldigt långt ifrån skulle jag vilja säga) och för det andra, vart är sminket från Make Up Store??? En ögonskugga från Face och ett läppstift från Yves Rocher var det som fanns med. Sen en rad olika engångsprodukter allt ifrån fotscrub till shampoo och balsam.

Nej, jag ska inte verka otacksam och girig. :-) Tycker bara att det var lite komiskt och om jag skulle anordna en tävling så skulle jag nog försöka vara lite mer noga med att hålla det som utlovas i priset.

Tack i alla fall Elina, för det fina priset. :-)

Mamman fyndar



Ja i går var en riktig fyndardag för min del. Har länge varit på jakt efter ett vägghängt skötbord till Silas ankomst och då hade jag såklart spanat in Brio Vegga som i handeln kostar 1800 kr. Såklart kändes det inte alls så kul att lägga alla dom pengarna på ett skötbord så jag har hängt på blocket i säkert ett halvår och spanat efter ett sånt. Och många har det kommit ut, men lika många har försvunnit lika fort. Det är tydligen fler än jag som tänker samma sak. Riktigt irriterande. Men så i går fick jag för mig att gå in på lokus.se för att se om det fanns något där. Och se, det första jag vilar mina blå på är ett brio vegga i Nyköping för 400 kr. Jag slängde mig på telefonen och killen som svarade tyckte nog att jag var lite väl hetsig med tanke på att svaret på frågan om bordet fanns kvar var: ja, men annonsen kom ju ut idag??!! Ja, han skulle bara veta vilken åtgång det är på dom där på blocket. Dessutom får man betala det dubbla priset. Men sagt och gjort, jag brummade till Nyköping och blev 400 kr fattigare men ett superfint skötbord rikare. Väldigt nöjd med det.

På kvällen vann jag sedan en auktion på tradera där jag i några dagar har budat på en helt ny Phil and Teds mjuklift som vi ska ha till lillen i vagnen. Den har till och med lapparna kvar och är helt oanvänd. Pris i handeln 795 kr, priset som fyndmorsan betalar: 260 kr. Alltså det finns ju ingen hejd på klippen! :-) Dessutom bor säljaren i Vagnhärad så då får vi en ursäkt att åka till Kenzie i helgen. Som om vi behöver en ursäkt egentligen.

Ja, man kan väl säga att jag är färdig med boandet nu. De få saker som behövde inhandlas är nu hemma och vi är återigen redo för bebis. Känns bra för idag är det exakt tre veckor kvar till snittet. Om tre veckor så här dags kanske jag ligger på operationsbordet...eller rent av redan på uppvaket med min lilla nykläckta pojke brevid mig. Å, vad jag längtar!

Har dessutom inte fått min fina vinst som jag jublade över där i maj någon gång. Är supernyfiken på om det ens kommer dimpa ner något paket till mig, Marcus tror att det bara är buffel och båg, men jag håller modet uppe. Jag har ju liksom vunnit en tävling. :-) Som jag aldrig gör. Snuva mig inte på priset nu då!

Nej, nu ska jag sätta mig i skuggan en stund för i solen kan jag inte vara. Hela kroppen är vätskefylld till sprängningsgränsen och solen får mig att vilja krypa ur skinnet av panik. När man redan har 45 grader i kroppstemp är det mindre skönt att vistas i sommarsol. Den där poolen som ligger i förrådet skulle göra sig mycket bättre på tomten, fylld med svalkande vatten. Marcus, kom hem nu, vi behöver dig!

Glad midsommar



Idag är det midsommarafton och molnen hänger blytunga som sig bör en dag som denna. Men det spelar inte så stor roll, vi ska på det traditionella midsommarfirandet som Marcus mamma bjuder på. Med lekar, trevligt umgänge och god god mat. Hoppas i och för sig att det i alla fall blir uppehåll under dagen så att alla barnen kan vara ute och leka. Men sen får det bli hur det vill.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar. Det ska i alla fall jag ha.

Sporadisk uppdatering

Ja, bloggen känns fortfarande som en icke-prioritering. Mest för att jag förmodligen inte har så mycket annat att skriva om än gnäll just nu känns det som. Gnäll över hur tjock, otymplig och handikappad jag är. Så jag låter bli att skriva överhuvudtaget. Annars skulle nog alla inlägg se likadana ut. Men jag bara måste få säga att foglossningen är HEMSK nu. Silas ligger och trycker neråt vilket gör att tyngden på fogarna är helt enorm. Han är väl inte så stor men har man ont innan så känns det som att man bär på en betongklump mellan benen. Och det är hutlöst irriterande när huset gror igen för att jag inte klarar av de enklaste vardagssysslorna. Dammsugning går en stund, men först ska det ju plockas och donas som alla vet som har barn. Och när det är färdigt, om jag kommer så långt, ligger jag oftast på sängen och gråter av smärtan. Men av någon knepig anledning så har jag minne som en guldfisk så dagen efter är jag där igen och kämpar för att sluta på precis samma sätt. Kan ju tala om att hormonerna sprutar ur öronen samtidigt. Så nej, nu är det inte roligt. Det är 28 dagar kvar till snittet och jag vill att allting ska ske som planerat men skulle mer än gärna hoppa fram ungefär lika många dagar i tiden. Vill ha min bebis här och att min kropp ska bli som vanligt.

Nog om det.

Fick just ett livstecken från min man, vilket inte var en sekund för tidigt. Han har varit borta sen i söndags på någon ö utanför Nynäshamn och jobbat. Oron har ju såklart funnits där då det skedde en hemsk olycka för bara något år sen med ett annat arbetsgäng där. Så i morse ringde jag för att se om dom hade kommit i land och hans mobil var avtsängd. Den sista tanken jag hade i huvudet innan jag somnade i går var att jag hoppades att hans mobil inte skulle vara avstängd för då skulle tankarna börja gro. Och så var den det. Gaaaah....men nu fick jag ett sms som tecken på att han är i land och vid liv. Tack och lov. Idag kommer han hem och han är så himla saknad. Vilya och jag har haft det mysigt, men det är tomt utan honom.

Förresten så har det kommit ut ett hus till försäljning inte långt ifrån oss. Ett hus som det står Marcus och Veronica på. Alltså, jag kan nog inte tänka mig ett mer perfekt ställe för oss att bo på. Men nu är det ju så att vi redan har ett hus som vi trivs i och som vi bara bott i i två år. Men hade det här kommit ut då, när vi letade, ja då hade jag fasiken slagits med näbbar och klor för att vi skulle få det. Titta här. Ja, ni som känner oss vet hur perfekt det skulle vara med hundgårdar, inhängnat, slaktbod osv. Jag känner mig helt lyrisk när jag tittar på det och lite deppig när jag inser att det inte kan bli vårt. Men man kan inte få allt och vi trivs i vårt hus nu. Bara det att vi ju ännu hellre vill bo där vi inte har så mycket grannar, där man kan ha hund utan att behöva fundera på att det stör. Nu bor vi i ett litet samhälle där husen ligger tätt och det är mysigt också, på ett sätt. Men det här huset ligger bara någon km härifrån och med få grannar runt omkring sig. Ja, nej...ingen ide att spekulera ens. Men så länge det finns ute på hemnet så kommer jag titta och drömma.

Nehe....guldfisk som man är så kanske man ska försöka sig på att städa upp i oordningen. Eller vad säger ni?

Shopping



I morgon bär det visst av till Stockholm för lite barnvagnsshopping. Ser ut som att vi har kommit över ett fasansfullt bra klipp!!!

Jag har tappat min röst

Det har varit tre tunga veckor. Jag har gått från att krampaktigt hålla mig fast vid att vara den starka stöttepelaren till att bli en trött själ utan röst. Det är en kluven sorg att bära när man känner att man vill göra allt men samtidigt inser att det inte finns något som kan göra allting ogjort, vilket är det enda som jag egentligen skulle vilja. Och när man själv inte vill erkänna sorgen som sin egen, som jag har haft svårt att göra, så blir det hela tiden nya överaskningar när känslorna går in i nya banor. Oavsett om det är sorg eller ilska. När man håller någonting på ytan för att man anser att det tillhör någon annan bubblar det till slut upp känslor som man inte är beredd på att hantera. Jag var inte beredd på att hantera ilskan när det var dags att ta farväl och jag var heller inte beredd på att hantera paniken efteråt när jag kände att jag bara ville fly. Packa ihop alla ledsna människor och fly till en verklighet som inte är den här. När vi kom hem insåg jag att det var precis det jag hade gjort. Jag hade packat ihop mig själv och flytt till min egen verklighet där staket till tomten och barnvagn just nu är de viktigaste prioriteringarna. Jag önskar bara att jag kunde erbjuda min egen verklighet till henne så att hon ska slippa smärtan, och återigen säger jag ifrån mig sorgen eftersom jag inte vill erkänna den som min egen. Det är ju inte jag som är drabbad, jag är ju den utomstående närstående. Jag ska stå när alla andra faller.

Detta har lett till att jag är ett skal utan röst, utan lugnande ord och utan lösningar. Det är fruktansvärt jobbigt när allt man vill är att hitta en verklighet som inte är den här.

David



Vi låter blommorna viska ett sista farväl. Du finns för alltid i våra minnen.