Sega råttor i mysbyxor

Ja, Vilya är fortfarande lite hängig så vi blev hemma idag. Ingen feber men snoret rinner oupphörligt och vi har varit vakna hela natten med den där förbaskade hostan. Men i morgon måste jag åka till skolan så då får vi köra en provdag på dagis så får vi se hur länge hon blir där. Jag hoppas att bacillerna tar slut snart, men det vet jag ju att dom inte gör. Tröttsamt men bara att bita ihop och gilla läget.

Jag har visst börjat boa. Misstänker jag i alla fall. När vi kom hem i lördags såg jag direkt allting jag ville fixa med hemmet och hur mycket jag än pillar så finns det en miljon saker till. Jag kan nästan inte vara i vardagsrummet för väggarna är så gräsliga att jag blir illamående. Vi möblerade iaf om lite där i går och jag fixade dit de nya tygerna på tygtavlorna. Var kräktrött på träden som var innan. Nu hänger en i vardagsrummet med blad som går i turkost, beige och brunt. Jättefint. Den andra fick ett tyg som liknar gammalt tidningspapper och hänger i köket. Där fick jag även upp en hylla så den tomma väggen är ett minne blott och köket blev...mysigt. Såg idag att en av mina två blommor var halvdöd så den planterade jag om och ställde i köket istället för vardagsrummet. Sen får vi väl se om den överlever. Jag är tveksam. Men vi får se. Har ångest över att hela min kropp skriker efter gröna växter. Huset är tomt just nu eftersom jag har lyckats döda alla. Jag är helvetet på jorden för dessa stackare. Har börjat fundera på det här med plastblommor. Vi får se..kanske kan man kombinera lite. Men då måste det vara växter som ser äkta ut. Klarar inte av plastiga utseenden.

Dessutom är jag manisk på blocket. Beställde två nya mattor på Ellos, bland annat en till hallen, och kom på att jag bara måste ha en byrå eller nåt där. Så nu har jag mailat på en i Vingåker som jag hoppas kunna ro hem för 300 kr. Den är helt ok nu, men skulle bli ännu finare med lite vit färg och nya knoppar. Sen MÅSTE jag ha en skänk eller liknande möbel till vardagsrummet, och fler tavlor. Allt detta är såna otroliga viktiga I-landsproblem så ni anar inte. :-D Dessutom finns den en oval spjälsäng i Örebro som jag har mailat flera gånger på och den är fortfarande kvar, men jag är så oföretagsam när det gäller att åka dit tydligen så jag kommer missa den. Nu vågar jag knappt höra av mig till henne mer för hon måste tro att jag är knäpp som är intresserad men aldrig hör av mig igen. Tröttsam är jag ibland, ja....

Nehe...vad ska jag göra nu då? Kanske titta lite mer på blocket?

Namn förutom Pyttsi

Ja, vi har förresten bestämt oss för namnen som Pyttsi ska få när det blir dags. Vi har ju tjuvkikat, i och för sig ganska tidigt i graviditeten, så vi vet väl ganska säkert vad det blir. Men Marcus påstår att han själv aldrig har sett några bevis för det läkaren påstår så på båtresan kom vi fram till att ett alternativ till skulle vara på sin plats. De namnen som vi har spikat är:

Flicka - Nenya Aurora (Vilya tillhör en av tre ringar från Sagan om Ringen, även om det inte var därifrån vi fick namnet från början, och Nenya är faktiskt en an dessa också)

Pojke - Silas Sindre (Silas kom Marcus på när han tittade på Da Vinci Koden faktiskt. Vi är väl dom enda i världen som inte får dåliga vibbar av det namnet och filmen tillsammans. Hur som helst så smakade vi på namnet och sökte lite, kom fram till att Silas betyder skog och tyckte att det passade ännu bättre. Det namnet hade vi redan när vi väntade Vilya.)

I vecka 13 var vi hos Dr Anders Selbing och gjorde ett NUPP, som för övrigt visade sig vara bra. Lillekott låg inte i någon riskzon för kromosomavvikelser. En skön lättnad, kan jag säga. Hur som helst så tyckte han sig kunna säga till 90% att det är en liten Silas som ska utöka vår familj. Dock fick jag ett skrattanfall när han skulle visa så bebisen snurrade och bilden försvann. Jag såg i och för sig och tyckte att det var ganska tydligt. Även på vårt första rutinUL tyckte jag mig se, men jag har ju ingen som helst kunskap och nu känns det som att jag lika gärna kunde ha sett fel. Men som Selbing sa sig ha rätt vid 9 av 10 fall och min man säger att vi faktiskt kan vara den där sista tian så litar jag ändå på hans kunskap. Jag tror att han såg rätt. Men, nu har vi namn av båda könen om det nu skulle visa sig att det är en liten Nenya som tittar ut. Och jag är så kär i båda namnparen att jag numer önskar att jag hade fått ett tvillingpar med en av varje. :-)

Vi får väl se i v 32 när vi ska göra ett kontrollUL eftersom jag har en föreliggande moderkaka om barnmorskan kanske kan bekräfta vilket namn som passar bäst till vår Pyttsi.

Grisfest på Tattoobåten

Så var pensionärerna hemkomna efter en omtumlande kryssning. :-) Vi har haft skitkul verkligen. Så mycket roligt folk, tatueringar precis överallt och bra musik till och med i hissarna. Hela båten hade sadlat om och gick i rockens tema, precis så att man nästan kände sig som hemma. Underbart, verkligen. Hade så gärna velat tatuera mig, att gå runt bland dom 65 tatuerare och i surret från deras maskiner satte i gång suget på riktigt. Men, men, det får bli sen när bebisen är utanför magen. Marcus tatuerade sig inte heller men spanade in en och annan som han ska kolla upp för framtida bruk. Han har ju lite projekt att ta tag i. Vi såg Mad Sin och Mustasch på scenen och det var bra. Förutom att vi faktiskt var där för att se det sistnämnda och Mad Sin var helt galna och spelade en hel timma längre än dom skulle. Till slut fick Mustasch komma och avbryta vilket ledde till sura miner och ett par snodda symbaler vilket i sin tur ledde till ännu längre väntetid. Gravida duon orkade verkligen inte längre så efter fem Mustasch-låtar och en klocka som slog halv tre på natten masade vi oss till hytten. Men med tanke på ljuden utifrån så var det många som inte sov alls. :-)

Två minus dock. Bufféen som gravido nummer ett hade sett fram emot så himla mycket var inte alls värd sina pengar. Det kändes inte som att dom hade lagt något krut på maten alls eftersom majoriteten av folket inte var där för att inta fast föda. Det var himla tråkigt. Och så alla dessa hysteriska grisfyllor som var överallt. Jag har inga problem med fulla människor, det jag har så jäkla svårt för är folk som dricker när dom inte tål. Två personer gick förbi oss när vi satt och lyssnade på musiken och verkligen bara spydde rätt ut i farten. Ena killen lyckades vinkla huvudet så att det iaf kom på golvet. Den andre spydde ner en stackars oskyldig tjej. Jag hade bokstavligt talat dött på fläcken om det var jag. Eller nej, jag hade dödat killen. Utan att tveka, karatekick i tinningen bara. Samma sak var det när vi skulle kliva ur båten igår och det var tjock med folk på det planet där vi skulle av. Helt plötsligt hör man en röst som säger: Å faaaan, han spydde, vi måste ut härifrån!!! Tur att det var en bit från oss så vi blev aldrig drabbade. Nej, det där har jag inte mycket till övers för.

Men annars har vi haft så himla kul bara. :-) Det blir Tattoobåten 2010 också. Med förhoppningsvis lite mer tatueringar på våra kroppar också.

Koma

Ja, tröttheten som har funnits hos mig de senaste dagarna har varit rent ut sagt koma-aktig. Har tänkt flera gånger att jag ska uppdatera bloggen men har aldrig haft energi nog att skriva något vettigt. Vet inte ens om jag har det idag, men dimman har släppt lite. Trots att Vilya varit vaken större delen av natten. Misstänker tandsprickning.

I måndags lämnades tentan in i alla fall och så startade vi vår nya kurs, sista kursen inför sommaren och mammaledigheten. Det var verkligen en rolig start vi fick med nya lärare som faktiskt bjöd på några leenden och lite humor. Det är vi inte vana med, kan jag säga. Skönt att det finns lärare som tycker att det är roligt att lära ut och inte enbart bedriver häxjakter på vilka som är och inte är på föreläsningarna. De frivilliga föreläsningarna. Jag orkar inte gå in mer på det. Jag tror att det blir en mastig kurs, men med dessa tre kvinnor kan det nog bli kul.

I morgon, kära vänner, är det äntligen dags för Tattoobåten. Shit, vad kul det ska bli. Trodde nästan att det skulle gå i stöpet för oss när Marcus kom hem i måndags och var kräkig. Men det visade sig vara en matförgiftning. Skönt. För mig som är den största egoisten när det gäller magsjuka. :-) Fick barret färgat igår hos min student. Så nu är jag snyggers också, om det nu spelar någon roll när man är gift och spräng-gravid. Jag vet inte vad jag ska trä på min medicinbollskropp bara. Ingen som har ett tremannatält att låna ut?

Nej, jag hade visst inte någon energi för det här ändå. Ska se om mitt tjuriga barn vill tvätta sitt smutsiga hår nu. Tror ni det??

Bitterljuv lättnad

Ja, nu har jag bestämt mig för att tentan är färdigskriven. Jag skulle ju utan problem kunna skriva på den en vecka till, men deadline är i morgon och jag kan inte peta mer i den för då blir jag bara snurrig i huvudet. Nu är den inskickad i en mailkopia och i morgon innan klockan åtta ska den lämnas in i en papperskopia. Det får helt enkelt bära eller brista, hoppas att jag klarar mig så att jag kan lägga den bakom mig och lägga energin på den nya kursen som startar i morgon.

Idag har vi bara varit hemma. Marcus har krattat löv på tomten, jag hjälpte faktiskt till en liten stund men med foglossning och ett tålamod som en treåring blev det inget långvarigt, och Vilya lekte i sin älskade sandlåda. Jag tycker verkligen att trädgårdsarbete är så himla tråkigt. Jag älskar att ha en trädgård men skulle mer än gärna leja bort arbetet till någon som tar betalt. :-) Jag vill bara njuta och lata mig. Och göra roliga saker. Inte göra måste-saker. Tur att jag har en man som är envis som en åsna och händig. Jag lagade lunch och la Vilya för en middagslur istället. Och så har jag maratontvättat. Så helt oduglig är jag nog inte.

I fredagsposten kom ett efterlängtat brev från försäkringskassan, har blivit beviljad havandeskapspenning från första juni till 14e juli. Ännu en lättnad stor som en stenbumling.

Nu vill jag hitta på någonting. Men vad??

Kreativ student




Man blir riktigt konstig i hjärnan av att skriva hemtenta. De enklaste meningarna blir till svårtolkade gåtor och det enda man tänker på är: är det verkligen så här dom menar? Och till slut förstår man inte ett ord av vad man läser. Orden blir till omkastade bokstäver utan någon som helst mening bakom. Det är då man går ner i källaren, hänger tvätt och hittar en gammal poncho som man inte använt sen -47. Stod och höll i den jättelänge och insåg att jag aldrig kommer att använda den igen för jag gillar inte riktigt den sortens poncho längre. Jag fick helt enkelt för mig att klippa i sär den och vips så hade jag mig en ny sjal. En ny favoritsjal som är lite lättare och lite vårigare i känslan än min andra som dessutom är lila. Tjaa, vad gör man inte som fattig student när nöjet på fritiden är att krocka dyra bilar? Då får man helt enkelt recycle. På tal om ingenting så blir jag störd över att texten man skriver i bloggen följer bildens placering. Inte alltid men ibland. Det är så störande och jag fattar inte hur man gör så att det inte är så.

Skrivandet går riktigt trögt nu. Har väl så gott som skrivit alla frågorna klart men det är mycket detaljpet kvar och jag är livrädd för att deadlinen närmar sig. Jag vill inte behöva lämna ifrån mig detta så att möjligheten att bli kuggad finns där. Så länge man har den hemma och petar i den så kan ingenting hända mer än att författaren hamnar i allvarliga psykoser som innefattar svordomar a´la Pirat och hysteriskt tokfnitter och precis ingenting. Så länge man är under arbetet så kan man gnälla och klaga och ha sig utan att det direkt gör något. Sen kan man bara vänta nervöst. Och även om jag mycket väl kan ställa in mig på en komplettering eller omtenta så är det trist när man kämpar så fruktansvärt mycket med varje fråga och verkligen gör sitt bästa för att klara sig. Om jag inte hade gjort det så hade det väl varit en annan femma. Jag vet inte. Hoppas verkligen på godkänt. Det behöver inte vara starkt, de kan vara så svagt att det nästan är utsuddat. Bara det är godkänt utan kompletteringar.

Nej, nu ska jag klä min lilla docka i fina kläder för snart ska vi åka till min svägerska och fira hennes födelsedag. Det ska bli mysigt. Ha en bra fredagkväll, allihop!

Soliga torsdag

Tiden verkligen springer iväg den här veckan. Tre dagar a´ 6 timmar i sträck har resulterat i 10 sidor skrivna på hemtentan och jag känner mig nog ganska nöjd. Har två frågor kvar men idag ska jag ha lite, lite ledigt för kalas hos Agnes bland annat. Jag har knappt lämnat hemmet sen i helgen och jag börjar bli lite lappsjuk. Måste in till stan och se lite andra människor än familjen.

Ja, nej, nu har jag visst inte tid med mer. Vilya ska till dagis och jag har tusen och en saker att fixa. Bye, bye!

Hjärnan är som skrynklat papper



Ännu några timmar har gått åt till hemtentan men idag har verkligen varit mycket mer trögskrivet än igår. 3 sidor på samma tid i går blev en och en halv idag. Och jag är fortfarande inte färdig. Lite frustrerande. Men jag får väl sätta mig en stund ikväll när Vilya har somnat. För jag måste hålla min planering för att känna mig lugn. Det är inte så kul i dag faktiskt. Tråkigt ämne att skriva om, kapitalism och marxism. Usch. Men det är ju faktiskt bara att bita i det sura äpplet för man måste ju göra sina uppgifter för att kunna bli godkänd i kursen. Hoppas bara att jag blir godkänd nu. Tråkigt vore det annars. Och nu blev jag sugen på sura äpplen också. Damn!

Om en halvtimma ska jag hämta skruttan från dagis. I går när hon kom hem var hon helt slut, lillan. Och det tror jag det, först sjuk jättelänge och sen 6 timmar aktiv tid på dagis. Fast hon behöver det också, lite stimulans utanför hemmet och borta från oss föräldrar. Det är bara nyttigt för hennes utveckling att få prata med andra barn och vuxna. Lite tråkigt att det blir hela den här veckan bara, om hon håller sig frisk. Men sen är det ju tillbaka till det normala igen. Det är ju bara under tentatider som det är lite speciellt. Måste förresten börja leta efter nästa kurslitteratur. Jisses. Kursen börjar ju på måndag. Inte klokt vad böcker det går åt, för självklart ska man ju referera till all litteratur i tentamen i slutet av kursen. Gaah. Men, men, måste ta mig i kragen och börja sälja av lite böcker också. Många som inte används igen. Och ska jag ha dom senare får jag väl köpa dom igen, har ingen lust att ha dom liggandes när jag är hemma ett år. Det är bara vissa som jag har bestämt mig för att spara.

Jag skulle verkligen behöva storstäda hemmet. Tvätta fönster och gno i hörnen. Det är ju också väldigt roligt att tänka på.

Min ögonsten fyller år idag



Idag fyller Davide 5 år. Min fina, fina vän som följer mig som en skugga i livet. Jag önskar verkligen att vi får minst lika många år till, och ännu hellre fler än så. Jag älskar dig verkligen, vännen min!

Måndag morgon börjar med tentaångest



Ja, nu är det officiellt måndag morgon, första dagen på veckan som ska vigas åt hemtentan. Jag har redan börjat i helgen, men idag känns det som att jag inte har några skäl till att smita undan mer. Jag kan inte skylla på någonting för att slippa sitta och gnugga geniknölarna. Känner faktist hur paniken börjar smyga sig på nu. Jag läser frågorna och skriver men känner ändå längst in "jag kan ju inte det här, hur ska det gå??". Av någon anledning så har min självkänsla redan bestämt att jag kommer att kugga. Bra va? Nej, jag vet. Kanske inte kugga som i omtenta, men förmodligen kugga som i komplettering. Fast jag ska försöka ordna till dom där tankarna under dagen. Kan ju inte gå runt och känna så om jag nu vill kunna prestera mitt bästa. Tror att jag ska ringa någon som tycker om mig och få lite pepp. Sara, kan du inte vakna?

Vilya ser fram emot en hel vecka på dagis och jag hoppas att hon får det också. Väck med alla snuvor och sjukor nu. Vi är färdiga med det. Fast min största skräck finns fortfarande kvar, magsjukan! Förra året låg vi hela familjen som i helgen som kommer. Så än är inte faran över. Jag hoppas verkligen att vi klarar oss. Ironi vore om vi blev sjuka typ på onsdag nästa vecka så att vi inte kan åka på Tattoobåten. Det vore...nej, det får bara inte hända!!! Får inte. Vi ser fram emot den resan både jag och Marcus. Jag som har lite kryssningsskräck eftersom jag alltid blir sjösjuk och inte kan sova i hytter utan fönster. Nu ska vi sova i en hytt utan fönster och det är typ vinter så vågor borde det ju vara. Dessutom är jag ju känsligare nu när jag är gravid. Men men, jag hoppas att all underbar kroppskonst ska hålla mig från kräkskänslorna. :-) Det ska bli så himla kul. Jag tycker att kryssningar i vanliga fall är tråkiga och meningslösa, samma sak med husvagnscamping, men om resan har ett speciellt tema som tatueringsmässa eller om man tar husvagnen på festival blir det en helt annan femma. Då är båten och vagnen endast ett nödvändigt tak över huvudet, och golv under fötterna, för att man ska kunna ha det roliga som man åkt dit för från första början. Ja, nej, jag menar bara att det ska bli så himla kul. Antar att just den kryssningen kommer vara ganska fri från pensionärer och de flesta barnfamiljerna. Inte för att jag har något emot någon av dessa alls, men det är ju lite det man ser fram emot också, att träffa roliga och likasinnade människor.

Förresten så var hela dagen helt förstörd igår. Jag vaknade liksom aldrig på riktigt trots att jag sov mellan halv sex och halv tio. Min sömn är ju ändå rätt van att bli störd men i går var det tydligen jobbigare än vanligt. Jag och Marcus somnade kl 22 exakt och i morse vaknade jag helt utvilad tio i sju. Innan Vilya till och med. :-) Känner mig som en ny människa helt klart. Jätteskönt.

Nu ska jag ordna lillan till en dagisdag.

Veiron i ottan

Gooooomorrrrrron, gooooooomorrrrrrrron! Ja, jag känner mig sannerligen som Veiron i ottan. Undrar vem man ska ringa och vara så där provocerande pigg för?? :-) Nej, då...pigg är jag väl kanske inte. Sömnlös, ja. Vaknade när Vilya traskade över till oss vid halv fem eftersom jag fick gå upp och hämta vatten åt henne. Sen började hemtentan snurra i huvudet och så kleggade snoret ihop sig i näsan så jag kunde inte andas i liggande ställning. Lika bra att man går upp då, även om jag kanske inte ska ge mig in i hemtentan precis just nu, den ska få sin tid lite senare under dagen/kvällen. Men jag orkade verkligen inte ligga där under täcket och snora och grubbla över den. Så nu sitter jag här, klockan är halv sex och på tvn skvallrar E tv om de senaste kändisbloopersen. Och så mycket mer bloggande blir det nog inte nu, för jag har verkligen inget att skriva. Kanske ska jag försöka sova lite i alla fall?

Fredag äts det kyckling...



Ja, i den här familjen är fredagar kycklingdagar. Vi hade visst flygande jakob på menyn, men kände redan i går att det inte var något som jag var sugen på alls. Så det blir nog hel grillad kyckling med något gott till. :-) Som vanligt. Det är dumt att ändra på en fungerande tradition. Det blir så att man går och längtar till fredagen med kycklingen och fredagsmys framför tvn. Det är skönt när veckan är över. Mtt huvud är tjockt och ont idag. Usch, vill inte vara skruttig nu. Känns som om det är för mycket att göra för det. Men, men...det går väl förhoppningsvis över snart. Vitaminer, var det...

Idag då..ja jag vet inte. Min skrutta är snorig som tusan men pigg och rastlös. Ingen feber längre och hostan är under kontroll. Men snoret. Jisses. Det rinner oupphörligt. Det blir nog en lugn dag i dag också. Tråkigt nog. Men mamman är ju inte direkt upplagd för avancerade utflykter ändå. En tripp till affären kanske, om inte M får ta det på vägen hem från jobbet. Beror på när han hade tänkt sluta i dag. Det är alltid lika överraskande.

Har i alla fall kanske lyckats få tag i den sista kursboken begagnat. Måste ju ha den till tentan och jag har ju ingen klasskamrat i närheten som jag kan dela med. Lite tråkigt. Hoppas att det är någon från stan i nästa årskull så att jag kanske kan ha någon att plugga ihop med när jag kommer tillbaka från mammaledigheten. Fast å andra sidan avskyr jag ju att behöva tussas ihop med folk bara för att man har en sak gemensamt, som att bo i samma stad. Nej, jag vill välja mina egna vänner. Tjurskallig som jag är. :-)

Snart är det dags för Tattoobåten. Bara två veckor kvar. Det ska bli så himla kul att komma iväg och göra något sånt där. Ser verkligen fram emot det.

Vilken lättnad!



Det gick så bra hos läkaren i dag att det känns som om jag har tappat 20 tunga ångeststenar. Hon var förstående och ödmjuk mot mig och jag var så tydlig som jag bara kan vara för att inte något skulle missförstås för osäkerhet. Jag vek inte med blicken och talade med klar röst som inte bröts. Jag fick ta två djupa andetag innan och kissa en gång för att ladda upp modet. Kände att det verkligen var nu eller aldrig, hade ingen lust att gå därifrån med ett nederlag. Dessutom vill jag inte kämpa för något som för mig känns så självklart. Någon gång måste det väl vara slutkämpat för vår del också? Ja, den här gången lyckades jag och det känns samtidigt som att jag vuxit en halv meter minst. Det är inte ofta som jag vågar stå på mig så som jag gjorde i dag. Jag känner för att festa på något riktigt gott..:-) Men jag är så trött efter all spänning så jag orkar nog inte bege mig någon mer stans. Dessutom är ju Vilya lite så där halvsjuk. Och jag med för den delen. Måste börja fundera på det där med vitaminer för familjen. Min mamma tycker att vi ska dricka apelsinjuice dagligen, alltså egenpressad. Jag vet inte om småttingar på drygt två år kan äta vitaminer i form av kosttillskott. Man ska kanske vara äldre för det. Får forska lite. För något måste vi göra för att komma ut förkylningssträsket.

Tid för ultraljud

I morse var det tid för rutinultraljud nummer två. Det var vår gamla, underbara och förstående barnmorska som genomförde det. Hon frågade hur det hade gått till senaste gången och så frågade hon vad vi ville se. Vi förklarade och hon visade allt. Hjärtat med de fyra kamrarna, urinblåsan, ryggraden och mätte återigen allt för att se så att storleken stämde. Vilket den gjorde. Det kändes så skönt att få en ok-stämpel på den 370 g tunga lilla Pyttsi. :-) Min moderkaka som legat lite lågt hade redan nu börjat flytta sig så hon trodde inte att det skulle bli några problem senare i graviditeten. Men vi har i alla fall ett nytt ultraljud inbokat i maj när jag är i v 32 tror jag. Gud, vad vi är bortskämda med att få träffa vår guldklimp. I väntrummet satt en mamma med sin alldeles nya lilla tjej och en storing i Vilyas ålder i vagnen. Även om jag såg en glimt av min framtid så var det jättesvårt att ta in. Att man aldrig lär sig! Overklighetskänslan försvinner inte bara för att man har fått ett barn. Och gud vad små dom är när dom kommer. Jag har ju glömt det där pluttiga. :-) Hon satt och ammade och mitt mammahjärta sprack nästan när jag hörde det lilla smackandet. Så mysigt!

Efter ultraljudet åkte jag till min chef och skrev på ansökan om havandeskapspenning. Så det blev inskickat i dag också. Väldigt effektivt av mig måste jag säga. Och det känns skönt att få gjort. Hoppas nu inte att det blir något krångel. Jag har ju blivit beviljad en gång då borde det väl gå den här gången också. Det är ju samma jobb och samma chef. Hoppas hoppas. Annars är det bara att gå tillbaka till jobbet, le och bita ihop under smärtan. Hemska tanke.

Känner mig lite febrig idag. Fryser och snorar. Vilya hade varit gnällig och ledsen på dagis plus att jag tycker att hon känns varm nu. Suck. Antog det, men förmodligen så fick hon gå till dagis alldeles för tidigt. Hostan är ju inte riktigt bra heller. Usch och fy för alla dessa smittor. Det går ju aldrig över heller. Tröstlöst. Men så är det ju. Förhoppningsvis är hon aldrig sjuk sen, när immunförsvaret är uppbyggt.

Nu ska jag göra hemmagjord pizza för det står tydligen på matlistan. :-)

Zzzzz

Jag är så himla trött idag. Det är helt sanslöst. Har haft över en veckas tid med grav sömnbrist och så även i natt eftersom Vilya vaknade och bökade runt fyra. Marcus tog ju henne eftersom jag skulle upp tidigt, men mammahjärnan och hjärtat kopplas på direkt och jag kunde inte somna om förrän en bra stund efter att det var tyst i hennes rum. Jobbigt. Sen upp tidigt, vilket resulterade i en försovning, heldag i skolan med hjärnmosande seminarie som avslut och så sent tåg hem och direkt till dagis för att hämta prinsessan. Jag känner mig minst sagt mörbultad. Jag ser fram emot nästa veckas hemtenta då man kan sitta hemma i mysbyxor och ta sovmorgon om man vill. Så lite krav som möjligt gör mig lycklig. :-)

Idag var det någon slags arbetsmarknadsutställning på skolan där olika företag förespråkade för sin organisation. Det var roligt eftersom varje företag hade sina små gåvor till oss fattiga studenter. :-) Pennor, godis, visitkortsetuier osv. Det är ju bara så roligt med gratis prylar. Speciellt pennor som vi förbrukar mer än underkläder. Det var som en liten julafton. Jag har massor med prylar med mig hem som jag vet att jag inte kommer att använda. Som ett pyttelitet måttband. Jag mäter liksom aldrig saker. Fast det kanske inte är försent att börja. Det roligaste idag var i alla fall dom tre datakillarna som vid en monter stod och skämtade om Windows. Jag kunde inte låte bli att lyssna och småle lite. Dom skrattade verkligen åt minnet av gamla Windows NT eller vad det nu hette. :-) Så himla roliga killar. Haha...men jag skulle nog inte vilja bjuda hem dom på fest.

I morgon är det dags för det andra rutinultraljudet. Förhoppningsvis blir det i lugnare tempo och mer information än förra gången. Det är vår barnmorska som vi hade när vi väntade Vilya som ska göra ultraljudet, och hon är bra. Något snorkig vilket jag är orolig att hon ska vara i morgon. Sur för att jag har kritiserat hennes kollega. Hoppas inte det. För sånt orkar jag inte med. Vill bara att hon ska vara snäll och ge oss det vi har rätt till.

Nu vill min dotter att jag ska mysa med henne i soffan.

Hemmadag i underkläder

Tänk att jag aldrig får för mig att klä på mig eller Vilya när vi bara är hemma så här. Hade inga planer på att dra med henne ut på äventyr eftersom hennes hosta fortfarande inte är bra, och det har lett till en hel dag i blöja för hennes del och iklädd nästan ingenting för min del. :-) Men hon är mycket, mycket piggare idag. Avsevärd skillnad. Hon sjunger och dansar framför tvn och har till och med lekt i sitt rum. det har hon inte gjort på eget bevåg på hela förra veckan. Så i morgon blir det dagis igen. Det behöver hon verkligen. Men Marcus får lämna henne så sent han kan så att det inte blir så många timmar, för jag är nog inte hemma förrän fem. Onsdag och torsdag blir det också dagis men sen ledig på fredag igen, med mig.

Det är verkligen så himla perfekt att plugga när man har en liten kotta som man inte vill ha heltid på dagis. Ibland kan jag till och med få dåligt samvete för att hon inte är på dagis tillräckligt mycket, men så kommer jag ju på att vissa mammor och pappor är hemma med sina barn tills dom är två tre år. Vi var tvungna att skola in på dagis när Vilya var 15 månader för ekonomins skull, men då är det ju verkligen jättebra att det inte är heltid. Som det har sett ut det senaste halvåret så har det varit kanske två, max tre dagar i veckan. Och då är det många korta dagar, antingen lämnad till frukost och hämtad efter vilan eller lämnad till fruktstunden och hämtad efter vilan. Helt lagom för vad hon orkar med. Ytterst få gånger har jag fått hämta henne sent, kanske efter fem, och då har det gjort så ont i mitt mammahjärta när hon somnat i soffan av ren utmattning innan kl sex på kvällen. Usch nej, någon måtta får det vara. Därför känns det som en ganska bra planering att få barn nummer två mitt i plugget, för när kotten ska börja på dagis har jag 2½ år kvar i skolan vilket i sig leder till mycket hemmatid och egen planering. Sen är det ju självklart olika för olika kurser, vissa är mer krävande än andra. Men i alla fall. Jag pratade med min chef i förra veckan eftersom jag ska ansöka om havandeskapspenning mellan skolavslutningen och BF. Hon frågade om graviditeten verkligen var planerad och om det var så klokt att skaffa barn mitt i högskolestudier. Jag förklarade min syn på saken och då förstod hon, men jag blev i alla fall förvånad över hennes fråga. Eftersom mitt arbete som jag är tjänstledig från är heltid nattarbete så pluggar jag ju hellre med två småttingar än jobbar. Fast å andra sidan så ska jag ju inte tillbaka dit ens efter skolan, så det spelar ju ingen roll egentligen. Jag har ju faktiskt ingen lust att arbeta som personlig assistent med en socionomexamen. Nej, då väntar nya äventyr. :-)

Nej, nu ska jag byta en bajsblöja och sen börja laga middagen tills Marcus kommer hem. Klockan sex ska vi åka hem till mina trafikoffer och skriva klart alla papper. Gud, vilken ångest. Dom är jättesnälla och rara, men skammen..den äter hål i mig. Dessutom lagade vi nog tvättmaskinen i går, så den funkar en stund till. Skönt det. På tal om utgifter som är mindre roliga alltså.

Vagnsurfing



Sitter och fördriver söndagskvällen med att surfa efter vagnar. Vet ju i och för sig redan vilken jag vill ha så det är inte så himla underhållande. Men det är ju roligt att titta på bilderna och leta efter det bästa priset. :-)

En trött mamma och maka

Ja, nu är även den här dagen och den här helgen över. Marcus kalas blev lyckat, så som våra familjekalas brukar bli. Vi var ganska exakt 20 personer i vårt lilla, varma hus och det hembakade kaffebrödet var uppskattat. Jag som annars aldrig bakar kunde inte annat än känna mig lite stolt. :-) Bullarna blev faktiskt goda, hör och häpna. Och så himla svårt var det inte heller. Det blir nog fler bakdagar tror jag. Det är ju lite mysigt att ha hemma och ta fram ur frysen när någon kommer på fika. Onekligen. Marcus fick många fina presenter och han var lika förvånad som alla andra år över vilken varm och omtänksam familj vi faktiskt har. Man glömmer ju bort det där ibland, det är lätt att ta dom närmaste för givet. Men just vid såna här tidpunkter inser man hur lyckligt lottad man är som har en sån fin familj. Och många är vi också, men det tycker jag om. Jag vill att mina barn ska växa upp med mycket kärlek och värme och att dom ska ha en nära relation med den närmaste familjen. Det är viktigt för mig att det finns många i deras närhet som kan göra så att dom känner sig trygga och älskade. Och det gör det verkligen. Det är underbart.

Han blev i alla fall väldigt glad över presenten som jag gav. :-D Tror nog att han älskar sin fru lite mer idag än igår. Han fick öppna tre kuvert där jag hade skrivit tre små brev. Första brevet stod det bara grattis på födelsedagen. Han tittade på mig som att "jaha, tack då". I nästa brev stod det att vi ska åka på kryssning, datumet och vad det var för tema på kryssningen. Då var reaktionen "Fan vad coolt" och "jävlar vad kul". Lite lagom manligt så där. ;-) I det tredje och minsta brevet berättade jag att våra vänner Philip och Maria även var inbokade på resan och då blev det mer en jublande reaktion. :-) Japp, lite lagom lyckat så där. Känner mig helnöjd. Och han också såklart.

I morgon väntar ännu en hemmadag. Förhoppningsvis den sista för min lilla skrutta. Hon har fått bricanyl i tre dagar nu och hostan är väl på bättringsvägen, men hon snorar förtfarande så himla mycket och orkar ingenting. Så hon behöver verkligen få tillbaka sin styrka. Hoppas att hon slipper kräkas i natt. Min älskade lilla plutta.

Kalas för min älskling

 



Idag ska vi fira Marcus som fyller 28 år i morgon. Och ääääntligen får jag ge min present som jag har fnulat på i flera månader. Jag vet att han kommer att bli så himla glad och då är det så roligt att ge något. Vi ska nämligen åka på en 23 timmars kryssning med Silja Galaxy den 26 mars men inte nog med det så anordnar båten en av nordens största tatueringsmässor då. Skitkul med liveband och shopping och fin kroppskonst. Två av våra vänner är med i planerna också eftersom jag tycker att M ska kunna dricka lite öl och ha lite kul, inte bara umgås med sin gravida fru. :-)

Nehe, nu kinkar Vilya såklart. Suck, jag är så trött på att höra det där gnället. Det äter stora hål i mitt huvud.

En helg i kalasens tecken



Nu är huset lugnt. Vilya sover, bulldegen jäser och sällskapet av fina Kenzie är över för den här gången. Det är alltid lika mysigt att få rå om henne ett helt dygn. Synd bara när tiden tar slut och man måste återgå till den vanliga vardagen. Kan verkligen sakna tiden vi hade för fyra år sen, när vi bodde i samma stad och arbetade på samma jobb. Umgicks varje dag och delade all glädje och sorg. Vänskapen finns kvar lika stark som då, men tiden räcker inte till för någon av oss att ses oftare än varannan månad ungefär. Det är väldigt tråkigt, men så är det ju när man har en miljon saker att stå i hela tiden. Och när det är 10 mils resväg. Fast vi sågs ju inte oftare för att det var 4 mils resväg. Dåligt, dåligt. Fast det är ändå skönt när man vet att vänskapen finns där oavsett avstånd och tidsbrist. Nu hoppas jag att jag får snusa på liten liten bebis när vi ses nästa gång. :-)

Ja, bulldegen jäser förhoppnignsvis i sin bunke. Min man har ju beställt nybakade bullar till i hans kalas i morgon och eftersom jag ligger på minus efter torsdagens bravader så är det bara att ställa upp och se glad ut. :-) Fast jag har ju aldrig bakat bullar så jag vet verkligen inte hur det kommer att gå. Ska försöka ge mig på lite småkakor också. Ja, vi får helt enkelt hålla tummarna att det är ätbart i alla fall.

Vilya snorar massor nu, men hostan verkar ha gett med sig lite i alla fall. Natten var ganska smärtfri, men det kan ju ha att göra med att hon kräktes upp en massa slem i går kväll. Jag hoppas att det är bricanylen som gör sin verkan. Det vore verkligen skönt om hon kunde få slippa den där hemska hostan. Tycker så synd om henne att hon inte får ro att sova ens. Min lilla skrutta. Jag vet inte, hoppas ju att hon ska kunna gå på dagis på måndag, men mår hon som hon gör i dag är det tveksamt. :-( Så himla tråkigt med alla sjukor alltså.

Nej, jag ska försöka sno ihop dom där kakorna nu för sen ska vi åka till pappa och fira min lillasyster som fyller 18 år idag. Hurra för henne.

Vilken dag!

Ja, igår var det verkligen en sån där dag som man bara önskar att man kunde radera. En hel dag i skolan som mosade till hjärnan ordentligt vilken jag sen valde att avsluta med att backa på en parkerad bil när jag skulle åka hem. Det finns bara ett ord som beskriver mitt sinnestillstånd just nu: TRÖTT! Visst det är olyckor som händer, speciellt mig när jag är som mest ouppmärksam och disträ. Men det är ju så himla onödigt. När man planerar andra inköp som barnvagn och tvättmaskin bland annat och så händer en sån här sak som bara grusar allting. I alla fall för en tid fram över. Det är så himla deppigt och jäkligt onödigt. Men ändå inte så mycket mer att göra åt än att laga och betala. Som tur var så visade sig att bilens ägare var kändisar som var vänligt sinnade. För jag var ju självklart hormonig och helt skärrad och förstörd. Dom fick trösta MIG för att JAG körde på DERAS bil. Det väl verkligen en logisk uträkning av problemet?

Sen har Vilya hostat hela natten och väckte mig för miljonte gången kl kvart i fem i morse av att hon kräktes av allt hostande. Sen somnade hon till slut om och jag masade mig upp för lite plugg. Har en späckad helg framför mig och insåg att tidig morgon idag var den enda tiden jag hade. Så det var bara att ta tjuren vid hornen. Tur att man har klasskamrater med hjärta av guld.

Idag har vi mycket att stå i. Det ska handlas lite grejs till kalaset på söndag, lite grejs till kalaset i morgon och så ska Kenzie hämtas upp på tågstationen halv två. :-) Så jag ska alltså åka runt i stan i flera timmar och visa upp min trasiga bil. För att jag ska straffas och skämmas ännu mer. Ja i alla fall, måste hinna plocka undan lite i kaoset också idag. Kenzie är iofs van vid vårt stök men på söndag kommer ju alla och ska fira M så då är det väl kul om det kan vara lite fint inomhus. 

Nej...jag kan inte sluta med att mala bilhändelsen. Jag kommer att bli galen, helt ärligt! 

Sobea.se



Ja, ett par såna här mysiga byxor skulle jag vilja inhandla. Tittade på dessa när jag väntade Vilya också men blev snål då eftersom dom kostar närmare 600 kr. Nu är det förvisso rea, eller det började i höstas så utbudet är väldigt magert nu. Det som finns i min storlek är dom röda eller blå. Så jag vet inte. Har ett par gamla mysbyxfavoriter som är i samma blå färg så den gillar jag, men jag hade ju hellre velat ha ett par rosa eller svarta. :-) Såklart så vill man ha det som inte finns. Vi får väl se om det blir någon affär. Jag vet att jag skulle älska byxorna och fullkomligt bo i dom på hemmaplan. Och nu kostar dom ju bara runt 300 kr med frakt. Som hittat ju. :-) Men jag velar och velar som vanligt. Helt värdelöst. Förmodligen kommer det vara helt slutsålt när jag väl bestämmer mig för att handla. Det skulle i så fall vara precis så som det brukar när jag ska köpa något.

Liten sjukling

Ja, det är visst dåligt med blogguppdatering ser jag. Har en skrutta hemma som stundtals toppar med nästan 40 graders feber och är självklart mycket ynklig. Då är hon såklart också mammig till tusen. Så natten gick åt till att servera vatten och klappa på magen samtidigt som jag försökt sparka liv i mannen som faktiskt skulle vara hemma och vab:a idag vilket gjorde natten till hans ansvar. Det gick sådär. Kvart i fem gick han och Vilya ut i vardagsrummet och myste i soffan framför Bilar. Men det dröjde inte länge innan jag hörde hennes små steg in i sovrummet, för ja, då snarkade pappan gott i soffan. Det var bara att kliva upp och försöka göra lillan glad tills klockan ringde kl 06 då det var dags att göra sig i ordning inför skoldagen. Kan ju säga att jag somnade i soffan som en klubbad när jag kom hem. Trött är bara förnamnet. Men jag nattsuddar i alla fall eftersom jag sovit halva eftermiddagen. Dåliga rutiner.

Nu låter det som att hon har vaknat och det är dags för den här mamman att krypa till kojs. Pappan ska ju upp tidigt i morgon så det är bäst att jag tar mitt ansvar och låter honom sova. ;-)

Min underbara barnmorska

Jag trodde nästan att jag skulle bli tvungen att ställa in min tid hos barnmorskan eftersom Vilya haft hög feber hela natten. Men min styvmor Camilla tog en paus från sitt jobb för att komma hem till oss och passa lillan medans jag åkte in till Mvc. Och jag vill bara säga ååå, vad jag är glad över mitt val av barnmorska. Min bm som jag hade när jag väntade Vilya hade tydligen slutat ta emot patienter eftersom hon är någon slags chef så då valde jag vår glada och ärtiga bm som höll i vår föräldrargrupp. Hon är en frisk fläkt som kan få vem som helst att må bra. Och hon lyssnar verkligen. När jag kom tog hon direkt upp mitt mail ang ultraljudet och sa att om det passade mig på onsdag förmiddag så skulle det bli ett nytt UL då. Jag hjärta henne! Blev ju såklart jätteglad och lättad. Det är min gamla bm som ska göra ultraljudet så då vet jag att det blir bra. Är lite orolig för att dom ska tycka att jag är ett bökigt gravido men jag ska försöka att inte tänka så. Det viktigaste är ju att man känner sig trygg själv. Sen lyssnade vi på lillekotts hjärta som lät fint tyckte hon. Det sparkades ganska vilt där inne också, givetvis inget som jag kände, men jag misstänker att jag kommer känna med råge sen. Vilya var en lugn bebis som bara vände lite på sig då och då, inte alls någon fotbollsspelare. Men jag tror att det här kommer att bli en liten hårding som kommer att kicka mammas insida ordentligt. :-) Efter det så pratade vi om kejsarsnittsamtalet med läkaren och det kommande läkarmötet i Eskilstuna. Även där lugnade hon mig avsevärt. Hon sa att jag visst skulle vara förberedd på att läkaren kunde neka men att jag inte skulle vara rädd för att stå ensam efter det utan hon och Aurora-barnmorskan skulle hjälpa mig att få igenom snittet. Hon hade redan pratat med Birgitta som är aurora här i stan om mig så dom var på det klara hur dom skulle gå vidare om det inte blev beviljat. Det känns så skönt. Nu kan jag gå till det där mötet och inte känna mig nedtryckt i skorna av det hon säger, för jag vet att det inte är slutgiltigt om det inte går som jag vill. Min barnmorska sa också att hon aldrig hade varit med om att en blivande mamma som jag, som så benhårt vet vad jag vill, hade blivit tvungen att föda vaginalt. För det kan ju gå illa om det psykologiska inte stämmer överens med det man ska utföra. Precis som vi pratade om igår, Kenzie. Hon var orolig för att förlossningen skulle bli jättejobbig om jag tvingas till något jag inte vill. Ja, hur som helst så var det en halvtimma som lugnade mitt hormonstinna hjärta otroligt mycket. Jag skulle kunna ge min barnmorska en stor kram bara för att hon är så fantastisk!

Min lilla skrutta ligger bara i soffan och tittar slött på Små Einsteins. Tror att det är tänder på gång för hon dregglar jättemycket verkligen. Och hon har haft det ganska jobbigt med alla sina tandsprickningar.

Förresten så var jag för snabb att klaga på min frisyr. Idag är första dagen som jag gör iordning håret själv eftersom helgen har varit en hemma-sunk-helg med minimalt med skönhetsmedelsbehov. :-) Och min älskade frisyr fanns där under, när jag gjorde som jag brukar. Lite mer uppklippt bara. Och vips så blev jag glad i hjärtat och känner mig extra nöjd med färgen. Så, nu tar jag nog tillbaka det jag sagt innan om min lilla student. Får väl be henne att inte tokplatta håret i fortsättningen så att jag blir så där hemsk och hormonig.

Mars redan



Är det bara jag som tycker att tiden springer fram? Herregud, det är ju mars redan, snart kommer den underbara våren. Och dagens härliga solsken ger ännu mer ingivelse av att våren faktiskt är på intågande. Vi går mot ljusare tider och det är underbart, välbehövligt. Jag och Marcus har inlett även denna söndag med smågnabb och onödigt tjaffs. Det är verkligen tröttsamt och inte alls vad någon av oss behöver just nu, men tydligen oundvikligt eftersom det ligger och pyr en massa under ytan. Jag hatar när det är så för vi är inte ett par som i vanliga fall har det så. Den här graviditeten tar fruktansvärt hårt på mitt sinne och det går ut över min man och sen är allt det onödiga i gång. Jag säger inte att allt är mitt fel, men det hjälper ju inte direkt att mitt humör är som den vassaste taggen på rosen. Jag vet inte hur vi ska ta oss ur vår onda spiral, jag vet bara att den inte är så allvarlig att den skulle kunna ödelägga hela vår framtid. Det skulle krävas mycket för att bryta våra band. Men det tar ändå på krafterna att alltid hamna på ruta ett i diskussionerna och frustrerat känna att man inte kommer någonstans. Jag är lite orolig över hur det kommer att bli när lillekott föds. Inte för just den händelsen att vi ska få ett till barn, för det är efterlängtat. Nej, mer för att jag vet hur hormonig jag var efter förlossningen och under amningen med Vilya. Jesus, det försvinner ju inte bara för att bebisen ploppar ut direkt. Det blir bara en ny vändning med en helt ny kraft. Jag måste väl kanske lära mig att lägga band på mitt finska temperament, men det är inte det lättaste. Jag är inte bra på att svälja och vända andra kinden till för då byggs det bara upp på hög och konfrontationen blir om möjligt ännu värre sen. Det här med relationer är verkligen inte en dans på rosor alla gånger. Men jag och M har haft det så himla bra i många, många år så vi är väl bortskämda. Förmodligen därför som vi reagerar så starkt på ingenting. Vi är ju vana vid den där starka passionen och kärleken som alltid bara har funnits där. Att kämpa för varandra har vi aldrig behövt göra, vi har bara kämpat tillsammans. Men jag antar att med snart 10 år tillsammans borde väl krisen komma någon gång. Det är bara att rida ut vågen och lära sig att inte ta för givet och kämpa för kärleken. Jag tror faktiskt att M's födelsedagspresent från mig kommer att bli ett nyttigt uppbrott i vardagen och en nyttig flykt för oss två. Jag älskar honom verkligen så himla mycket och kan inte tänka mig ett liv utan honom vid min sida. Det känns som en extremt konstig vision.

Dagen ser ut att bli en ganska skön söndag. Vi ska bara vara hemma och mysa hela familjen, nu när vi är sams och glada. Handla lite mat och förhoppningsvis kommer Vilyas farmor och bonusfarfar över på fika ikväll. Jag älskar dessa kravlösa dagar. I morgon är jag och Vilya lediga. Det är bara en träff med barnmorskan inbokad på förmiddagen. Jag låg halva natten och grubblade på vad jag skulle säga till henne för att få fram allt jag vill. Det kommer att bli en hel del.