Vilyas födelsedag



Hurra, hurra, hurra, hurra för Vilya som fyller 2 år ida'!

....

Bloggen ligger vilande tills jag känner att det är meningsfullt att skriva igen. Just nu är prioriteringarna riktade åt ett annat håll.

...

Livet tar plötsliga vändningar. Jag vet inte vad jag ska säga, vad jag ska göra eller hur jag ska tänka. Jag vet bara att vi är två här som älskar dig otroligt mycket och finns här i alla lägen även om vi förmodligen inte kommer att veta vad vi ska säga eller vad vi ska göra. Vi vet bara att vi finns och att det är för er alla tre.

En dag i Eskilstuna

Idag hade vi en träff inplanerad med mormor, min mamma alltså, och eftersom hon bor i Eskilstuna passade vi även på att svänga förbi barnens hus för att känna lite på vagnmodellerna vi pratat om. Det är ju en Phil and Teds vi ska ha, men vi har väl inte bestämt om vi ska ha en vibe:




eller en sport:



Den sista ligger väl kanske mer i den prisklassen som vi har tänkt oss och är ju himla bra också förstås. Men viben är ju utan tvekan snyggare plus att den är rymligare både för bebisen och för Vilya. I sporten sitter hon med huvudet nästan uppe i sufletten när man har syskonsitsen uppepå. Men hur som helst så är viben dyrare, kanske inte riktigt i vår prisklass, så det blir nog inte den i alla fall. Om vi inte kommer över ett blocketfynd vill säga. Vi får väl se. Har ännu lite is i magen men när jag provkörde viben idag med Vilya i ville jag bara grabba tag i den och springa ut ur affären. :-) Den påminner ju mycket om vår gamla vagn, Teutonia Spirit S3, men den har fått flytta hem till Marcus syster och hennes nya bebis nu. Förmodligen därför som jag tycker så mycket om viben, den känns invand på något sätt. Men jaja...vi får väl se hur det blir och vilken modell det till slut står här hemma. Hur som så blir det säkert kanonbra.

Det var mysigt att vara hos mamma också, Vilya tyckte att det var jättekul att jaga hunden Lukas och dansa med mormor i vardagsrummet.





Jag satt mest som den strandade valen jag är i en fåtölj och pustade. Det börjar bli riktigt jobbigt nu med alla krämpor. Får plötsligt ont i ryggen av att sitta på vanliga stolar och foglossningen sen då, jag orkar knappt nämna den mer eftersom jag gnäller så mycket över den. Men det är olidligt. Och jag blir så himla trött av att ha så här ont hela tiden. Vill bara ligga mjukt och vila, vila, vila. Det är ju himla lätt med en pigg tvååring. Skönt att det är helg och att Marcus är hemma. Och Vilya är ju den största pappagrisen i stan så dom busar hela dagarna tillsammans. Ja, nej....det ska bli skönt när lillen kommer ut och min kropp kan få läka till sitt normala igen.

Nehe....ska man kanske förflytta sig från datorn till soffan? En spännande lördagkväll väntar den havande. :-)

Ultraljud

Nu har vi ett bildbevis på att det är en Silas som växer i magen. :-) Eller ja, för att vara ärlig så har vi just nu en snopp på kylskåpet. Barnmorskan som gjorde ultraljudet idag tyckte själv att bilden var så tydlig så hon tryckte ut en bild för att vi skulle få med oss hem. Och det är väl en rolig story att dra för första flickvännen om en sisådär 15 år, att vi har haft hans snopp på bild på kylskåpet. :-D Självklart var jag tvungen att använda min rabattkupong på Lindex efteråt och handla de första bebiskläderna avsedda för honom. Han har ju redan en byrålåda med kläder men det är ärvda kläder från syrran, sådant som är unisexfärgat. Men idag var han värd lite nytt och eget. Lindex har väldigt fina kläder tycker jag, det blev tre bodys och två par byxor. Fast jag hade kunnat plocka på mig dubbelt så mycket mer. Men det får vänta lite. Så att plånboken hinner fyllas på lite.

Det är så roligt att få det bekräftat att Vilya ska få en lillebror. Vi har ju iofs vetat det sen nupp:et i v13, men nu kan man ju säga att det är ett mer säkert besked. Från 90% till 99,9% som barnmorskan själv sa. Dessutom är bilden så tydlig så jag vet inte vad för konstig utväxt det skulle kunna vara om det nu skulle titta ut en flicka. :-) Så himla härligt. Att inte alla tar reda på könet innan, det är en sån glädjerush. Min lilla, fina pojke, vi längtar så himla mycket efter dig!

Jag vann!!



Tävlingen hos Elina är avslutad och det var visst jag som stod som vinnare! :-) Jag har lust att dansa en liten segerdans framför datorn och skulle nog göra det om inte foglossningen hindrade mig från akrobatiska övningar. Skam den som ger sig, eller vad säger ni?? Nu väntar jag med spänning på att paketet ska komma hem så att jag får se vad som finns där i. Det var ju hemligt innehåll men som hon själv skrev så ska det tydligen innehålla:
*Smycken
*Smink från Make Up Store
*Hårvårdsprodukter
*Hudvårdsprodukter
*Hälsokostprodukter

Det totala värdet är ca 1500 kr.

Lyxigt va???

Vitamin-tävling

                                            

Nej, jag vägrar att ge upp. Någon gång ska jag baske mig vinna!!!

Hur som helst så kan man vinna en vitaminkick som nog kan hålla sig kvar tills den gråa hösten kommer. Hos Mogi kan ni läsa om tävlingen. Anledningen till att jag vill vinna är för att jag behöver alla vitaminer i världen tror jag, med ett immunförsvar som är sämre än sämst (det har bevisat sig under hösten och vintern när Vilya släpade hem alla dagisbaciller) och en lite bebis som tar allt vad den är värd i magen. Med ett planerat kejsarsnitt att vänta kommer jag verkligen behöva all hjälp i världen för att få ihop min kropp igen. Jag skulle dessutom bjuda min underbara svägerska på så många hon vill eftersom hon i skrivande stund är hemma och vilar upp sig efter en väldigt jobbig förlossning där hon tappade hela 2,5 liter blod. Man kan säga att vi båda är i behov av kickar som får oss att orka med allt det som krävs av oss i vardagen och för att vi ska kunna bli oss själva igen efter alla påfrestningar.

Kärlek



Idag kysste han mig så som bara han kan. Utan ord beskrev han allt som gör att vi är just det vi är och jag fick en ljus glimt i den gråa vardagen. Det är hemskt när man börjar ta livet för givet men det är också oundvikligt. Däremot är det ljuvligt de små stunder som man vaknar upp och faktiskt inser hur lyckligt lottad man är som har hittat det som så många andra letar efter. Jag behöver varken leta eller kämpa för att vår glöd ska vara ihållande för det vi har är så starkt att inget så fånigt som tiden eller vardagen skulle kunna bryta ner det. För är det inte fantastiskt att det fortfarande pirrar i magen, efter nio år tillsammans? Jag kan inte tänka mig ett liv utan den man som jag har valt att bli min och jag vet att han känner samma sak för mig.

Lördagsledigt, lördagsgodis, lördagskväll!

Idag har vi varit och hälsat på lilla Ellen som föddes natten till onsdagen. Det är Vilyas nya kusin och Marcus systerdotter. Så liten och späd med sina små 2,9 födelsekilon. Underbart att få snusa på en bebis igen, det var himla länge sen och ännu ett wakeup-call för oss. Jesus, om ett par månader har vi också en sån där liten och näpen. Jag längtar så himla mycket! Vilya var förundrad över den lilla tösen och försökte både att mata henne med banan och erbjuda henne leksaker. Konstig prick som inte verkade intresserad av något av dessa saker. Det var bara lilla nappen som fick Vilya att känna någon liten samhörighet med Ellen. För "nennen" är ju den viktigaste prylen i världen. :-) Sötnöt. Hon var inte avundsjuk när jag höll i Ellen, men å andra sidan var pappa där och en massa annat som tog all uppmärksamhet. Men hon visade i alla fall att hon visste att hon skulle vara försiktig. Ställde sig med händerna på knäna, lutade sig lite fram och sa heeeeej med sån mild röst som hon använder på djur som hon träffar. :-) Jag inbillar mig att det är hennes uppväxt med katter, hundar och kattungar som har lärt henne detta. Men vi får väl helt enkelt vänta och se om det är ett beteende som håller i sig även när lillekott tittar ut.

På tal om det så ska vi på ultraljud på torsdag igen och då hoppas jag få en bekräftelse på vem som bor där inne. Även om jag känner mig ganska säker på att Anders Selbing vet vad han pratar om så känns det lite mer säkert att få veta i v 30 också. Har fått en rabattkupong från Lindex på posten också som går ut samma dag så förmodligen blir det väl lite klädköp efteråt. Första klädköpen för att vara exakt. Och då ska jag banne mig inte få kalla fötter och hänga tillbaka allt igen som jag gjort så många gånger redan.

Undrar om Marcus har somnat med Vilya? :-) Ja, vi har i allafall gått tillbaka till de gamla rutinerna med hennes nattning. Larvigt kanske, men vi försökte i två veckor med att sitta vid sidan av sängen och sedan utanför hennes rum, men hon blev bara mer och mer orolig för varje kväll som gick. Då beslutade vi att det får gå som det går helt enkelt. Vi är ju för samsovning till hundra procent eftersom vi anser att det ger en grundtrygghet som är viktig, och nu sover hon ju ändå i sin egen säng bara att vi ligger hos henne tills hon somnar. De veckor som Marcus jobbar kväll (vilket var anledningen från början att vi började med de nya rutinerna) får jag väl lösa på något sätt. Det ordnar sig med tiden. Jag tror att hon är i en känslig fas just nu där hon drömmer mycket mardrömmar och behöver vår närhet, och då vill jag ge henne den också. Hon sover ju rätt bra på nätterna i alla fall, kommer insmygandes till oss på morgonkvisten bara. Och det känns som en bra rutin. Känner jag oss rätt så kommer hela familjen Wiström ligga och trängas i dubbelsängen till slut i alla fall. Sånt är livet. Barnen kommer inte att vilja sova med oss när dom är 15 ändå, så man får ta det den tiden det gäller. Inte mig emot alls. Har aldrig haft problem med att sova brevid Vilya, oavsett vilken ålder hon är i. Snarare att jag sov dåligt när jag inte hade henne hos mig, till en början. Nej, jag kanske ska väcka mannen i alla fall. :-) Det negativa är ju att det är så inbjudande att somna själv när man ligger där. Mysungen.

I går var jag i alla fall på Barnens Hus i Eskilstuna och klämde lite på de olika modellerna av Phil and Teds vagnar. Tyckte förstås att Viben verkade bäst, bara för att den är dyrast. Vojne, vojne. Men jag har lite is i magen och tittar på blocket för att se om jag kan göra något klipp där. Det kommer ut annonser hela tiden, så jag tror på det. Kul var det i alla fall att få känna på dem live. Har inte gjort det tidigare, bara sett på stan och på nätet och sen bestämt mig för att jag inte kan tänka mig en dubbelvagn. Inte när man kan få en sån smidig. Och så måste vi köpa ett babyskydd och ett väggskötbord. Gud, vad vi är oföretagssamma den här gången. Med Vilya i magen var jag så gott som färdigboad vid det här laget. :-D

Nehepp...min kropp behöver vila i soffan nu. Fem föreläsningsdagar kvar i skolan bara och det känns skönt att veta att det snart är slut på åkandet. Jag har så ont hela tiden och blir så trött av allt så lite vila kommer att vara välkommet.

Bloggdesign-tävling

Jag är lite uttråkad för varje dag är en enda stor väntan känns det som. Planering och väntan. Så därför har jag inte så mycket att skriva om och är en dötråkig bloggerska. Men ni får helt enkelt ta det.

Tror att det är slutklämmen i skolan som gör mig på lite dåligt humör. Det är 4 veckor kvar med hemtentan inräknad och även om det är kul så har jag ju varit mammaledig i mitt huvud i flera veckor redan. Jag vill dessutom att sommaren ska komma igånd på riktigt så att vi kan börja med våra små projekt som vi har pratat om här hemma. Marcus håller just nu på att knåpa ihop en murgrill på baksidan och det blir så himla bra. Är så stolt över hans fantasi och kreativitet. Dock så räcker nog inte materialet som vi lyckades skrapa fram här hemma, men det löser sig nog. Får vi bara ändra om lite så att altanen får en trappa ner mot baksidan och att vi köper den lilla poolen som vi pratat om så kommer det bli dömysigt att vistas där bak. Annars är vi aldrig där och då är det typ halva tomtytan som vi helt plötsligt går miste om. Sen ska vi ju också få upp staket så att man slipper passa på både hundar och barn. Ja, nej....jag väntar på skolavslutning, bebisankomst, sommar och projektstarter. Då har jag ingen lust att skriva.

Dessutom är jag med i en designtävling hos tjejen som har designat min blogg. Klicka här så kommer ni dit. För jag älskar ju min blogg men tycker också att det är roligt med förändringar. :-)