9 år



Så här dags för 9 år sedan visste jag inte att kvällen skulle innebära mötet med min livskamrat. Och efter 9 år är jag fortfarande lika förälskad i den man som visade sig skulle bli mitt allt och far till mina barn. Han har varit min i hela mitt vuxna liv, vi har vuxit upp tillsammans och jag kan inte föreställa mig någon annan att fortsätta åldras tillsammans med. Jag älskar dig så otroligt mycket, Marcus!

Måndagsbestyr


Nybadad prins med guldlockar


Han skrattar mycket och gärna


Mest åt sin älskade syster

Och jag vill vinna på lotto så att jag kan köpa en ny kamera.

Mandel, mandel, mandel

Idag upptäckte jag att det stod en vit påse i carporten som inte brukar stå där annars. Det var visst min jacka som jag hade beställt från Mandeldesign. :-) Undrar just hur länge den har stått där.



Ett riktigt bra köp måste jag säga. Skön och varm och snygg. :-) Så himla nöjd! Har velat ha den typen av jacka hur länge som helst nu men inte hittat någon som jag gillat. Men den här var kanon. Tur att jag lyckades ro hem en eftersom dom säljs i superfart på hemsidan. Helt sanslöst. Hade gärna varit Göteborg idag och gått på deras garage sale också. Gud vad man vill shoppa hela tiden! Sanslöst!

Kikade in på Gina Tricots hemsida idag och blev helt såld på deras nya, stora, härliga stickade polos och deras koftor. Jag vet inte hur man kopierar bilder från deras sida och det är synd för jag skulle vilja visa mina gobitar. Föll speciellt för en kofta som var i lite samma modell som jackan, längre bak och kortare fram och i knäppningen blev det är stor mysig polokrage. Dessutom hade dom flera olika stora polotröjor men jag tror att just en såg skönast och snyggast ut. En riktig sån som man vill mysa runt i i höst med leggings och benvärmare till. Oooo, nu känner jag att jag längtar lite efter kylan. Tyckte att hösten hade kommit idag, men det blev i alla fall 18 grader varmt och kvavt. Men jag ska försöka att inte klaga. Det är skönt med en varmare höst också. Faktiskt. Hur som helst så behöver jag en varm kofta och ett par stövlar, sen är jag nog fit for fight till hösten och vintern. Köpte nya utebyxor till Vilya idag så hon är också så gott som färdig för kylan. 30% på alla ytterkläder på Lindex, tack och bock. Det blev ett par svarta som sedan kan ärvas vidare till brorsan. :-) Till honom måste jag dessutom köpa en overall men jag är så osäker på storleken. Han växer ju i rekordfart och drar redan 68 i kläder så då känns ju 68 i overall som något han kommer att växa ur. Men 74 ser jättestort ut. Svårt. Har en vit overall i machester från Polarn som Vilya hade, den är i strl 74. Så den kanske räcker nu till hösten. Man glömmer hur fort bebisar växer.

Nu hoppas jag bara att Vilya sover som hon ska i natt. Den här veckan har varit hemsk. Hon har vaknat runt ett-tiden som en klocka varje natt och sedan varit vaken i flera timmar. I natt somnade hon inte förrän kvart över fem. Jag har gått som i en dvala hela dagen av trötthet. Hemskt är det och jag undrar verkligen varför hon gör som hon gör. Säkert en massa utveckling som sker. Men det är så sjukt jobbigt. Skulle behöva sova i fatt i tre veckor i sträck. Suck.

Torsdag





Idag har vi inte gjort mycket, som vanligt vill jag nästan säga. Fast det stämmer inte riktigt. Jag, Silas och Davide tog en långpromenad efter att vi hade lämnat Vilya på dagis. Pinsamt nog kommer jag garanterat att få träningsvärk i morgon. Det blir så när man har varit i stort sett handikappad i över ett halvår och dessutom gjort en ordentlig viktpendling som graviditeten innebar. Men det var fint väder och skönt ute, väldigt behagligt. I morgon är det ledig dag för Marcus så det blir en långhelg för familjen. Mysigt. Hoppas att vi kan hitta på något roligt. Marcus pratade om att han ville åka till badhuset, vilket faktiskt är hans standardsvar när jag frågar: vad ska vi hitta på? Åka till badhuset, tycker han. Vi får se hur det blir med den saken.

Jag har lagt till en ny länk till en bloggfavorit: Lisa, Rut och Gunda. Lisa är kreativ i allt från skrivande till fotografering och ritande. Otroligt duktig. En blogg som det är lätt att fastna för.

Inredningsparty





Kan inte någon vara värd/värdinna för ett inredningsparty och bjuda mig? Jag tycker att det verkar vara himla fina saker men tydligen har dom ingen i närheten av mig som säljer. Trist tycker jag.

Lite mindre katt



Bessie har varit en tur hos veterinären idag för trimning och vaccinering. Hon är faktiskt nöjdare än hon ser ut. Att bli av med alla onda knutar var precis det hon ville och just nu springer hon runt bland alla familjemedlemmar för att bedyra sin kärlek och visa sin tacksamhet. Det är som en stor sten har fallit från min axlar också. Har gått länge och tänkt: "vi måste boka tid för rakning". Och nu är det gjort. Skönt! Men så värst vacker är hon ju inte. :-) Fast jag tycker om när hon är rakad. Tycker om att mysa med den där varma, pälsfria huden. Kanske skulle en sphynx passa mig i alla fall. ;-) Fast jag är alldeles för kär i långhåriga kissar för att kunna ha en helt utan. Och ska vi skaffa någon mer katt i framtiden så vill jag ha en ny Bessie. Om jag inte minns helt fel så är hennes mamma chinchillaperser och pappan okänd vilket resulterade i den här underbara lilla primadonnan. Det finns ingen katt som är som henne, helt enkelt ljuvlig. Hon fyllde 8 år i sommar till råga på allt och kan väl klassa sig som en medelålders kisse. :-) Ja, hon och Davide utgör en bra grund i vår lilla djurfamilj.

Helgen har varit lugn som vanligt. Söndag till i dag var jag och Silas on the road. Vi åkte till Kenzie i Vagnhärad för att spendera natten. Jättemysigt och alldeles precis vad som behövdes för att ladda batterierna. Härligt sällskap kan göra vem som helst glad. Hoppas att det blir av snart igen.

Men jaha, så vad händer i veckan då? Ingenting som vanligt. Kanske ska jag försöka njuta av det för en gång skull. Dessutom ska jag försöka fundera ut hur jag ska lösa fotojobbet som jag har blivit erbjuden i november. Att plåta en dansbandsgala i Skandinavium i Göteborg med en liten bebis på 4 månader som dessutom ammar är ingen lätt nöt att knäcka. Kanske skulle det gå om Marcus och Silas följer med och att jag pumpar ur så att det finns mat under dom timmarna som jag är borta. Men samtidigt så blir jag så jäkla nervös. Det finns en anledning till varför jag har slutat att jobba som fotograf och den anledningen heter självförtroendet. Jag får sådan prestigeångest att jag till slut inte ser något bra i några av mina bilder och blir helt enkelt alldeles för knäckt. Men det känns ändå roligt att ha fått erbjudandet så kanske kan jag klara det, bara för den här gången. Kanske kanske. Om jag lyckas lösa allt i praktiken. Ja, vi får se. Nu ska jag blanda lite saft. Är så sjukt törstig hela tiden.

Fredagsmys

Idag inhandlades dockhuset. Vi tog en tur på stan med kvistmormor Milla och hon tyckte absolut att Vilya skulle ha ett stort, fint dockhus. Och jag kan säga att när det gäller shopping så är jag inte svårövertalad. :-) Så nu ska det pysslas. Jag som är så himla bra på det...eller inte. Jag är i alla fall glad över att jag köpte huset för det är en sann flickdröm. Förmodligen min egen flickdröm som jag besannar, ja, så är det nog.

Återigen

Ja, jag sitter här och nattsuddar igen. Det börjar visst bli en vana. Kanske för att Silas bara äter en gång på natten nu för tiden och Vilya sover relativt bra. Jag känner att marginalen inte är så liten längre så jag har råd att ta vara på ensamtiden lite mer nu.

Silas ligger som vanligt i soffan och sover, under sin Laban-filt och med en liten fot som sticker ut. Min lilla älskling. Idag har vi haft en behaglig dag och direkt fylls energinivån upp till max igen. Det krävs inte mycket, bara lite fler leenden och djupa blickar som sätter hjärtat i snörp. För han är så fin när han ligger och studerar mig precis ögonblicket innan han fyrar av sitt allra största leende. Så himla fin. Det finns inte ord som kan beskriva den kärleken som nästan gör hjärtat sprickfärdigt. Bara föräldrar förstår den känslan. Vilya gjorde mig så stolt idag också när jag helt plötsligt upptäckte hur mycket hon faktiskt pratar. "Ellen får inte ha den", kom det ur hennes söta små läppar och jag liksom hajjade till och tänkte "men gud, sa hon just en hel mening?". Min prinsessa som väldigt länge försökt göra sig förstådd på en mängd andra språk än svenska har inom loppet av en månad lossat på hela vokabuläret. Återigen, hjärtat svämmar över så att det nästan gör ont i bröstet. Mina bedårande, skitjobbiga men ljuvliga ungar. Och på en mikrosekund har jag glömt varför jag var så frustrerad och arg några timmar tidigare.

Shit, mitt högra bröst är typ dubbelt så stort som mitt vänstra och gör ont! Nu får han vakna så att jag får lätta på trycket lite.

Jag har en liten grej på gång också. Min obotliga rastlöshet sätter sina spår när jag går hemma så här och då får jag för mig att jag måste göra något. Eller just det här har kanske inte så mycket med rastlöshet att göra, för jag har ju att göra här hemma kan man ju säga. Nej, det handlar nog mer om att jag inte vill tappa bort mig själv. Det blir ju lätt så eftersom allting kretsar kring barnen 24 timmar om dygnet och det gör mig lite rädd. Även om jag vet att det bara är för en tidsbestämd period, mammaledigheten menar jag, blir jag rastlös och olycklig om jag inte får göra något som bara är för mig själv. Gör det mig till en egoist? Hur som helst så vill jag inte avslöja några detaljer ännu eftersom ingenting är klart, långt ifrån. Men det handlar om en liten vid-sidan-om-sysselsättning som jag kommer att kunna göra helt hemifrån. Jag hoppas verkligen att det går som jag hoppas. För tanken på det gör mig pirrig i magen av förväntan. :-)

Nu ska jag nog sova i alla fall. Vilya lär ju vakna innan sju i morgon och vi ska försöka att utnyttja dagis dom här två veckorna som vi fortfarande betalar för det.

God natt, på er!

Lördag...eller var det torsdag?

Marcus är hemma och är sjuk vilket leder till att jag blir ännu mer snurrig på dagarna. Annars känns det ju som lördag hela veckan men det blir förstärkt när vi är hemma hela familjen. Kom just på att det faktiskt är fredag i morgon och att vi fortfarande har helgen framför oss. Blev lite glad då faktiskt. Blev väldigt glad åt alla kommentarerna också. :-) Fast jag hade kanske 40 unika besökare den dagen och 12 sa hej. Dålig statistik. Fast det spelar ingen roll. Det är roligt att se vilka som är här och trampar oftast.

Jag funderar och funderar på det där dockhuset som Netto har. Var och kikade på det i går men velade och kom hem utan. Nu har jag köpt lite fina scrapbooking-papper på tradera som jag skulle kunna tapetsera slottet med om jag får för mig att köpa det.



Vilket gör att jag tänker ännu mer på det där jäkla huset. När jag var där igår fanns det två hus kvar. Och dom går tydligen som smör i solsken så egentligen borde jag slå till nu. Kanske ska jag åka in och göra't......köpa't. Det är ju verkligen jättefint och jättestort med hela tre våningar. Sen vill jag inreda med dessa fina möbler:







Ja, jag måste verkligen köpa det där dockhuset. Måste verkligen!

Dessutom hade vi ett litet framsteg i Vilyas pott-träning idag. Hon har inte visat något som helst intresse innan, trots att vi har haft pottan sen hon var ett år och försiktigt erbjudit henne en sitt då och då. Men hon har bara tvärvägrat och fått panik så fort hon har varit utan blöja. Idag sa hon plötsligt "Oj, issa" och tog av sig blöjan. Så förmodligen kände hon att hon kissade. Sen gick hon och hämtade pottan och satte sig på den i vardagsrummet. Det kom såklart ingenting eftersom hon redan hade kissat, men nu har hon sprungit utan blöja i säkert en timma och sagt "inte byta" så fort vi har gått in i badrummet. Tänk om det bara kunde få komma lite, lite kiss i den där förbaskade pottan så att hon fattar hur kul det faktiskt kan bli när man lyckas. :-) Hoppas att mina hökögon hinner med henne nu.

Dessutom har en helt ny värld öppnat sig sen vi upptäckte att det är Vilyas nappar (6 månader+) som är Silas favoriter. Som vi har trugat med dom där små och han har bara spottat ut och skrikit sig blå. Nu kan man bara ge honom nappen så har han den i munnen och myser. Nu har han till och med sovit med den i munnen 20 minuter. Den måste ju vara jättestor för hans lilla mun, tänker mig att nappen måste killa honom i svalget. Men tydligen så gillar han det och det är väl klart att små prinsar ska ha allt dom gillar. :-)

Jag har tänkt på en sak



Varje dag har min lilla blogg ungefär 20 unika besökare. :-) Det är kul, tycker jag, men det gör mig också så sjukt nyfiken. Vilka är ni? Kan ni inte bara skriva hej? Mamma, du behöver inte. :-) Jag vet ju att du är en av mina trognaste läsare.

Ingen bra dag

Nej, idag har det inte varit någon toppendag. Silas har varit grinig mest hela tiden och sög musten ur mig så att det inte fanns någon energi kvar till dansen. Om han får bestämma så ska vi bara såsa runt här hemma hela dagarna och jag ska gärna inte lägga ner honom en enda sekund. För då vrålar han av ilska. Strax innan lunch bestämde vi oss för att gå till Vilyas kompis Nora som bor en liten bit bort och eftersom jag var tvungen att lägga honom ifrån mig för att göra oss alla i ordning så skrek han sig blå under hela den tiden. Att han sällan är en nöjd bebis gör mig lite trött i själen. Speciellt eftersom jag har en pigg två åring som självklart pockar på all min uppmärksamhet. I den värsta frustrationen idag lovade jag mig själv att aldrig någonsin mer röra mig utanför det här hemmet igen. Vi får väl se hur det blir med den saken.



Vilya ca 3 månader och Silas 1½ månad. Lika?

Nattsudd


Fransk Bulldogg

Jag drömmer om att vi någon gång i livet ska få tillökning av en sån här liten parvel. Har efter alla dessa år, och alla turer som varit, med corson insett att det inte är meningen att vi ska ha den rasen. Davide fyller 6 år och kommer förhoppningsvis att vara frisk och kry i 6 år till. Men sen är det stopp. Ingen mer corso. Sorgligt men sant. Jag har ju dock ingenting att säga till om när det gäller hundplaner längre, min man har inget förtroende för mig. Det kanske man kan förstå. Han vill dessutom ha en sån här:


Bullmastiff

Och det säger jag väl inte nej till heller. :-) Men, man kanske kan få en av varje? Det har ju fungerat förut. En liten och en stor. Ja..i framtiden. Vilken tur att man alltid kan få drömma.

Vilken kväll!



Nu sover äntligen 3 fjärdedelar av familjen och huset är tyst och lugnt. Marcus hade iofs gärna fått vara vaken men att Vilya höll låda till halv elva var väl så där kul faktiskt. Men hon är fortfarande inte helt frisk och tokslocknade i soffan en stund på dagen. Då är det tyvärr kört, då kan hon vara vaken till midnatt utan problem. Jaja, men nu sover hon i alla fall. Och inte jag. För dum som man är klamrar man sig fast i dom få stunder som man har helt för sig själv och det är ju oftast sena kvällar eller nätter. Och så rullar ekorrhjulet av trötthet på. Nu har jag mig själv att skylla om jag vaknar med trötta ögon i morgon. Det är det värt.

Trodde idag att jag också skulle bli sjuk, men det verkar inte vilja bryta ut riktigt. Näsan rinner lite men sen är det inte så mycket mer. Kanske kan Silas och jag gå på afrodansen som friskis och svettis anordnar för mammor och bebisar. Har fortfarande inte bestämt mig om jag vågar mig dit ensam, men det skulle nog vara himla kul tror jag. Är ingen träningsmänniska alls, men dans ligger mig varmt om hjärtat och den enda sortens träning som jag kan tänka mig. Avskyr spinning, aerobics eller andra såna där pass. Usch nej....men dans, det är grejer det. Jag började dansa jazz när jag var runt 10 år men dansade som mest under gymnasietiden. Jazz och showdans var det som gällde när jag bodde i Stockholm. Så himla roligt och sån himla bra träning för hela kroppen. Har tänkt så många gånger att jag ska ta upp intresset igen men så är det det där förbaskade självförtroendet som sätter käppar i hjulen. X antal kilo tyngre och bra mycket stelare vet jag inte om jag skulle kunna se på mig själv i dom där speglarna. Men sen dök den här mamma-barn-dansen upp och det känns lite som en inkörsport. En mjukstart för gamla och stela leder. :-)

I den här veckans reklamblad från Netto var det där dockhuset som jag suktat efter. Vilyas kompis Agnes har ett stort, fint i trä som hennes mamma köpte för någon månad sen där och sen dess har det gnagt i mig att jag inte hann med att köpa det jag med. Men nu finns det ett liknande för 499 kr som ser jättefint ut. Gult och stort och så får man tapetsera och göra som man vill inuti. Väldigt, väldigt lockande kan jag säga. Och mitt hjärta säger mig att det är klart att min fina prinsessa ska ha ett prinsess-slott att leka med. :-) Får se om jag slinker in och tittar på det i morgon efter dansen eftersom lokalerna ligger typ vägg i vägg. Ja, det får nog bli så. Hoppas att det finns i lilla Katrineholms sortiment också.

I brist på annat...

...så lägger jag in en bild:



Drömde i natt att jag gick på en föreläsning. Jag hade barnen hemma som det är nu men jag längtade så mycket till skolan så jag smög dit när barnen hade somnat. Lämnade alltså mina barn hemma ensamma. Väldigt ansvarsfullt. Fick åka en 40 km lång rulltrappa för att komma till föreläsningssalen så när det dåliga samvetet tog över och jag med andan i halsen försökte ta mig hem igen till mina älskade små var ju inte det helt lätt ska ni veta. Nej, för av någon anledning gick jag vilse hela tiden i jakten på den där förbaskade rulltrappan. Ganska tydliga tecken på vad jag vill mest av allt just nu. :-) Vara med mina barn OCH plugga. Tänk om man kunde få allt här i världen. Fast det kommer säkert gå fort till nästa höst. Men det känns lite avundsjukt nu när mina gamla klassisar börjar prata om sina praktikplatser. Gud, vad jag längtar!!!

Har blivit helt förälskad i Mandelbutiken också. Glor varje dag och läser deras blogg också. Så himla fina kläder som ger mig ett enormt habegär. Det måste ju vara något sjukligt. :-) Har bestämt mig nu att Lucky 7 i Norrköping ska bli stället där jag tatuerar mig. Måste bara få tummen ur och åka dit för att boka tid och visa vad jag vill göra. Har nästan allt färdigt på papper, ska nog bara be om lite hjälp för att komponera ihop det snyggt. Men som sagt, så ska man ta sig tid att åka dit också. Först och främst ska jag och Silas ta en tur till Kenzie. Det bara måste vi. Måste, måste, måste...

Änglar utan dess like



Tänk att dom här två är mina! Det är helt fantastisk otroligt att dom vackraste av barn har skänkts till just mig.

Hårfärg



För första gången på 10 år är jag riktigt blond igen och väldigt, väldigt nöjd. Jag tycker om det svarta också, mycket. Men just nu är jag glad över att jag lyckades få bort allt och ändå ha det mesta av peruken kvar. :-) Måste nog försöka sova lite mer och sminka mig lite oftare. Bilden med det svarta håret är taget två dagar innan jag testade positivt med Silas i höstas och jag var nog en aning mer utsövd då än jag är nu för tiden. Ja, det får nog bli en tripp till staden för att köpa nytt puder så att man slipper gå runt och se så trött ut som man faktiskt är. Köpa, köpa, köpa. Tänk att det alltid finns något som man vill eller faktiskt måste köpa.

Så frågan jag ställer mig nu är: varför har jag inte gått och lagt mig? Mina två pojkar snarkar så sött i soffan och lillan sover i sin säng. Men det är ju så skönt att ha lite me-time framför datorn, alldeles i lugn och ro. Så då är det lätt att man nattsuddar trots att ögonen är fulla med grus.

Men nu...god natt!

Tråkigt och trist

Idag har vi det tråkigt och trist. Vilya är pigg som en mört men näsan rinner konstant så vi kan ändå inte göra något med någon för det kan ju smittas. Lillekott känns varm och är grinigare än vanligt. Han har sovit en kvart i taget och resterande tid vill han sitta som klister på mig. Jag har kapitulerat och sitter mest i soffan och försöker göra båda barnen lyckliga. Hade planer på att åka in till Ica och hämta ut Vilyas paket med pärlor från Panduro så hade vi kunnat göra halsband. Men det kändes inte så pepp att kränga på duracellkaninen, gringubben och sunkmorsan anständiga kläder för den trippen. Nej...det blir nog att jag åker in lite senare när Marcus har kommit hem från jobbet. Bra idé. Nu kallar visst plikten igen. Jag hann ju sitta för mig själv i nästan fem minuter. Lycka.

Skrivkramp i fel ände

Här sitter jag, med en bubblande känsla i magen av att jag vill skriva. Jag vill blogga! Dela med mig av mina innersta tankar och färglägga världen med mina känslor. Men det är helt tomt. Jag har ingenting att skriva om. Är inte det sorgligt? Eller helt enkelt jävligt irriterande!

Sjukstuga

Ja, så har förkylningsbacillerna nått vårt hem också. Lilleman är besvärad över sin näsa som gurglar och knastrar, även om det inte riktigt har brutit ut på honom ännu. Vilya började snora i morse och är nu helt genomtäppt. Trist värre. Så jag antar att morgondagen kommer att spenderas i soffan, laddade med alvedon och film. Var inne och kände på min lilla skrutta alldeles nyss och hon kändes varm. Usch, jag avskyr när hon är sjuk. Tycker att det känns så jobbigt att man inte kan göra så mycket mer än att trösta och krama. Hoppas att vi slipper dom värsta bacillerna nu när Vilya inte ska gå på dagis mycket längre. Sjuk blir man ju ändå, men vi kanske inte behöver vara hängiga en gång i månaden som det var förra hösten.

Just nu håller jag på att fylla i mina koder på Fun Lights hemsida. Jag är nämligen helt galen i allt sånt där som man kan samla och få saker av. :-) När Vilya var liten samlades det Semperetiketter för glatta livet och med hjälpa av goda vänner kunde jag till slut skeppa hem en helt ny vagn. Nu är det smink som gäller och det är minst lika roligt. Jag fick även ett mail från Sobea.se där det stod att jag hade vunnit andra pris i en utlottning. En miniskötväska som såg himla söt ut. :-) Det är ju nästan som julafton. Jag tycker om saker som är gratis eller på köpet eller väldigt, väldigt billiga. Ooo yääää...

Dunderklumpen

Min lille skrutt växer så att det knakar. 6,5 kg och 59 cm idag. Det känns i axlarna kan jag lova. Men det är skönt att veta att mjölken han får är tillräcklig. Dessutom slipper vi springa på bvc en gång i veckan för vägning. Nu är nästa tid bokad för vaccination i mitten på oktober och det kanske blir så att vi åker in och väger en gång innan dess. Mest för att föräldrarna är nyfikna.

Annars då? Ja...neej...huvudet upp och fötterna ner. Håller fortfarande på att försöka få in snitsen i simultanförmågan med två barn. Har fortfarande inte förstått hur hushållet ska kunna skötas samtidigt som jag har en liten apunge som vill bli buren hela tiden plus att jag ska finnas för Vilya alla hennes vakna timmar på dygnet. Nej, det är ingen lätt match alltså. Idag fick Silas hänga i selen samtidigt som maten lagades. Synd att han inte tycker om att sitta fast. Han vill bli buren men han blir sur i selen. Förmodligen för att han är så varm av sig och blir svettig. Eller...jag vet inte. Han gormade hela tiden i alla fall men jag gav mig inte. Maten skulle lagas. Och lagad blev den. Mamman fick tinnitus på köpet. Lovely.

Vi har i alla fall bestämt oss på riktigt nu, Vilyas dagisplats är uppsagd. Det känns onödigt att betala så mycket pengar för tre timmar om dagen och dessutom känns det mer som ett stressmoment att få iväg henne till dagis klockan 8 på morgonen. För om vi inte utnyttjar dagis någon dag känns det dumt eftersom vi ändå betalar nästan 1100 kr i månaden. Då är det bättre att hon är hemma med mig och Silas. Hon är ju bara två år skruttan och har det bäst hemma. Dessutom är ju mamman en aning rastlöst lagd så vi gör ju saker mest hela tiden. Idag lekte vi en stund i sjukhusparken efter bvc-besöket och sen åkte vi till farmor och åt lunch. Vilya fick en liten lekstund med dagbarnen och sedan lite egen tid med farmorn. Beslutet känns verkligen jättebra.

Nu börjar Idol. Jag har nog en liten crush på Anders Bagge. :-) Alla bara tjatar om den där Andreas men nej, det är inte min kopp te. Anders är charmig...jag ska nog titta lite nu och hoppas att min man ringer och säger att han är på väg hem snart. Väntan, väntan, väntan.

En prins



Hittade den här bilden i min mammas blogg. Hon är tydligen den enda som kan ta fina bilder på honom. När jag försöker så får han alltid till någon konstig min som gör att han inte ser klok ut. Men här är han sitt riktiga, sockersöta jag. Min lilla prins. I morgon är det vägning och mätning igen på BVC. För två veckor sen vägde han 5,8 kg och var 58 cm lång. Hittills har han ökat 400 g i veckan i snitt så det förvånar mig inte om han ligger en bit över 6 kg nu, dunderklumpen. Fick ju panikköpa kläder i strl 62 i fredags när vi hälsade på mamma eftersom han helt plötsligt bestämde sig för att växa ur 56. Och tydligen så var garderoben liten tunn i strl 62. Men nu finns det lite. Tacka vet jag Lindex hörna "tag 3 betalar för 2". Fina, prisvärda kläder med bra kvalituss. :-)

Nu väntar jag bara på att maken min ska komma hem från jobbet. Nu när Silas mage inte krånglar på kvällarna har han fått lov att jobba skift igen. Men det är fortfarande lika mycket ångest att sitta ensam, och dessutom ha hela kvällsbestyret med två kottar på egen hand. Men jag ska vara tacksam som ändå har en man som är på väg hem. Tänk vad lätt det är att ta de självklara sakerna i livet för givet. Det är inte klokt.

Shopping, shopping

Ja, eller nej, mest så drömmer jag mig bort som vanligt. Kikade på fina jeansleggings så som dessa:



Och dessa:



Jag skulle verkligen kunna bo i leggings. Och att det nu finns en jeansvariant är ju bara höjden av lycka. Har ett par sen förra hösten, men jag är inte riktigt nöjd med dragkedjan som finns vid benslutet. Men dessa ser bara för bra ut. Sköna och snygga. Inte fasligt dyra heller, 250 kr på www.mandeldesign.se. Får väl se när jag kan tänkas ha råd med lite shopping för min egen del och inte för barnens. :-) Fast det är ju mycket roligare att köpa barnkläder. Mindre ångestfyllt. Hur som helst så lyckades jag hitta sidan www.prickigkatt.se och sprang över dessa:



Jag tror att jag dog lite, för en sekund eller två. Hur snygga som helst och självklart martens som är mitt absoluta favoritmärke i skor. Till och med rea nu, 699 kr, och mitt habegär bara skriker! Jag ser mig själv med vagnen i ena handen och hunden i den andra och så skitsnygga docs i käng-stövel-modell som kan ta mig genom ur och skur! Jag vill haaa! Får väl göra slag i saken och råna den där banken som man alltid snackar om. ;-) Till planeringsbordet.

Drömmer



Min högsta önskedröm just nu är en sån här. Pricerunner och Fotosidan blir det dagliga besök till samtidigt som fantasin skenar iväg. Men men...när man är vuxen och har trasiga tvättmaskiner går ju sånt före. Fast kanske någon gång i framtiden, till nästa år? Ja, man vet ju aldrig. Kanske. Hoppas. Dröm!

Nyheter i hemmet

Idag har vi äntligen installerat en ny tvättmaskin. Vår gamla har tvättat lite som den velat alldeles för länge och när vi för fjortonde gången insåg att vattnet inte ens blev varmt på 90 graders programmet så insåg vi att vi faktiskt måste köpa en ny. En familj med två barn kan verkligen inte ha en tvättmaskin som inte tvättar önskvärt. Så idag har det tvättats. Underbart har det faktiskt varit. Speciellt när man hör det lilla, lilla tjutet från centrifugeringen istället för den gamlas helikopterdunk. Lövely!

Under all tvättning idag har mina tankar snurrat runt en och samma sak. Alla dessa mammabloggar som finns, är det överhuvudtaget någon som skriver ner sina frustrerade känslor när barnen inte alls är så ängalikt underbara som dom är när dom sover? Jag bara undrar. Kanske är det tabu att i offentlig skrift uttrycka sig om sina barn på det sättet. Jag vet inte. Kanske är det det. Jag har ännu inte satt mig vid datorn under just ett sånt infall men jag känner att den dagen kommer att komma och vad händer då? Ja, vi får väl se. Om det händer. Just nu har jag två ljuvliga små ljushuvuden som sussar lugnt och tryggt i sina sängar. :-) Känner att axlarna sakta håller på att sjunka till sin normala nivå och spänningshuvudvärken har lagt sig. Snart är det dags för nattsömnen och jag hoppas som varje kväll att jag ska bli tillräckligt utvilad för att orka med den nya dagen med alla dess prövningar med tålamodet i behåll. Hittills är det sällsynt men hoppet är det sista som sviker.

Jag älskar mina barn.

Ta sig i kragen

Ja, det är verkligen dags för mig att ta mig i kragen vad gäller det här bloggandet. Nu har det gått många månader med sparsamma inlägg. Inte så kul kanske för er som läser här. Men energin har helt enkelt inte funnits. Det visade sig ganska snart att Silas hade problem med magen och i kombination med att Vilya hade lite svårt med omställningen här hemma så blev det inte mycket sömn för varken mig eller Marcus. När lillens mage äntligen lugnat ner sig var klockan oftast runt midnatt och dom 6 timmar som skulle föreställa sömn fram tills Vilya vaknade blev störd av amning varannan timma. Första månaden såg ut så. Och ja, man blir knäpp av att inte få sova. Nu är det bättre, inget magskrik längre och båda barnen sover bra om nätterna. Det är skönt att vi alla börjar vänja oss vid omställningarna.



Just idag är jag hängig med feber och huvudvärk så jag orkar inte mycket. Speciellt inte att sitta upp. Så nu ska jag bädda ner mig i soffan igen med mina små. Stackars Vilya, men så är det, mamma orkar inte någonting när hon är sjuk.