Ärligt talat...



Jag har sagt det förr och behöver inte tjata ut det. :)

Jag försökte uppdatera bloggen i går men datorn stängde av sig sjutton gånger vilket fick mig att få ett smärre sammanbrott och ge upp. Har ju fått en award som jag måste fixa med också. Det får bli en annan dag. Jag vet inte hur länge burken behagar vara vaken den här gången.

I torsdags var jag på friskis. Ja, jag vet att alla ni som känner mig nu sitter med munnar stora som fågelholkar. :) Soffpotatisen nummer ett. Men jag har ju sagt att det är det här året som jag ska förändra mitt sätt att leva och nu när jag har viktväktat i snart 7 veckor, med framgång dessutom, så måste jag ju bita i det sura äpplet och börja röra på mig. Hur som helst så gick jag på skakiga ben till danspasset som dom har på torsdagskvällarna och tyckte att det var skitkul. Jag var lilaröd i ansiktet efteråt och dom tre sista låtarna ville jag bara gå fram och drämma till hurtlisorna till ledare. Men jag låg inte i ett hörn och kräktes som jag trodde. :) Nu sitter jag här och ser fram emot nästa vecka då jag ska prova yoga och afrodans och kanske även danspasset igen. Hör och häpna. :) Men det är många saker som gör att det lockar. Bara det att jag KAN göra egna saker utan hela familjen som hänger i navelsträngen som ett släp är så skönt. Jag kan åka iväg några timmar här och där utan att hela världen går under. Dom har ju världens bästa pappa som tar hand om dom. Skönt. Så jag har som mål att yoga tisdagar och dansa ons-tors varje vecka. Men jag känner ju mig själv, så vi får väl se hur det blir med den saken. Men det är i alla fall mitt mål. Hoppas ju att jag ska ha nått min målvikt tills skolan börjar i september. ;)

Här hemma händer det mycket och ingenting på samma gång. Silas fyllde 7 månader i måndags. Stora killen. Han ställer sig mot allting nu, allting som han tycker är stabilt. Och kryper med en väldig fart. Duktiga han. :) Det bara lyser bus i ögonen på honom så jag fasar nästan för när han börjar gå. Då är det verkligen slut på lugnet. Gaddarna är på väg fram också så nattsömnen är inte vad den borde. Men Vilya har äntligen fått normala sovrutiner så nu är dom inte vakna båda två i alla fall. Alltid något. Hon pratar mer och mer för varje dag, dessutom. Det låter fortfarande som kinesiska i andras öron men vi hör ju att hon utvecklar språket hela tiden. Hon gör sig förstådd med ord och meningar även om dom kanske inte kommer i rätt ordning. Min lilla konstnärliga flicka pysslar hela tiden också. Målar, ritar och pärlar. Hon är så lik mig när hon lägger pärlplattor. :) När hon fyller ett hjärta så har hon olika rutiner för hur hon börjar och sen hur hon ska fylla. I olika mönster. Det är kul att se. Jag är också sån, måste göra saker i olika ordning annars känns det bara galet.

Nästa helg har vi dessutom bokat in en barnledig helg med lite fest och utgång. Det ser jag fram emot och nåde den som blir sjuk. Hör du det, Kenzie! ;) Dricka lite alkohol och göra stan, det var alldeles för länge sen. Ja, innan jag blev gravid. Evigheter med andra ord. Föräldrarna behöver få vara lite egna människor ibland, utan krav och måsten. Det händer även en annan sak nästa helg som jag ser fram emot. :) Men den är lite hemlig än så länge. Lite pirr i magen ger det i alla fall.

Marcus ska förresten följa med mig när jag tatuerar mig. Han tror att jag kommer dö eller inte klara av det eller nåt. Jag vet inte. Visst har jag glömt hur det känns, det är ju ändå 11 år sen sist, men jag vet ju att det gör ont!! Jag ska minsann visa honom. :) Fast jag är lite nervös ändå. 4 timmars pina. Men fint kommer det att bli sen. Ujujuj. Jag längtar tills så här dags om två veckor. Då sitter den äntligen där. Jihaaa!





Viktväktarna

Vägningen ikväll gick bra. Jag hade gått ner exakt 2 kg sen sist, som var för två veckor sen. Så just nu är den totala förlusten -5,8 kg. På 5 veckor. Dryga kilot i veckan alltså i snitt. Tänk om det kunde fortsätta så!! Vad lätt det vore. Men jag är i alla fall väldigt nöjd. Det går bra och jag gör tydligen rätt och något som passar min kropp. Trots det så känner jag mig svullen och stinn, speciellt i händerna. Isch. Avskyr hormoner.

Till något ännu roligare. Sent i går kväll fick jag ett sms av mina utvalda tatuerare, han hade en skiss på det som ska bli mitt. Iiiiiiii! Den var så fin så..ja ni förstår nog inte. Så fin, så fin, så fin och den känns bara så jag. Som att det alltid varit meningen att just den skulle sitta på min hud. Jag kan inte sluta titta på underbaringen och måste illa kvickt lista ut en dag som kan fungera för mig att ta mig till Stockholm. Jag vill helst åka nu. För fem minuter sen. Men det krävs ju lite planering.

Ni får vänta med att se den. Tills den sitter på mig. :) Så hemlig är jag.

Det här med blogg

Jag är verkligen skitbra på det här med bloggande. Verkligen. Skitbra. Jag känner det. Inte skulle jag kunna bli en sån där BlondinBella inte. Nej, shit...tänk att behöva skriva "smarta" saker 14 gånger om dagen. Vad skoj det vore. Verkligen. Inte. "Nu har jag bytt bajsblöja nummer tre". "Nu pärlar jag min fjortonde pärlplatta". "Nu röker jag på balkongen för att få en minuts andrum". Ja ni hör ju. Skitspännande. Jag borde blogga på någon betydelsefull tidning som DN eller Aftonbladet. Tror ni inte?

Viktväkteriet går framåt. Fast det verkar inte som att det har hänt så mycket den senaste veckan. Vägde mig hemma förra tisdagen eftersom jag var lite sjuk och inte orkade ge mig iväg igen efter Stockholmsresan. Men dagens kvällsvikt och förra tisdagens kvällsvikt stod i alla fall på samma nuffra. Är inte så förvånad eftersom jag hade ett mega pms-ryck i helgen med humör och chokladsuget Arne. Använde i och för sig bara hälften av min veckobonus, men jag har nog samlat på mig vätska också. Eller ätit knasigt. Ja jag vet inte. Räknar allt och skriver upp allt och det har ju gått ganska fort nu i början så det är nog inte konstigt om det stannar av litegrann. Jag har i alla fall blivit beroende av mitt internetverktyg och skulle nog inte klara det här utan det. Den nyheten hos Viktväktarna är verkligen skitbra. (nyhet som i ny grej sen jag sist var viktväktare, alltså 2005) Jag är rädd för hur långvarig den här viktplatån blir bara. Det är ju inte första gången jag gör det här livsvalet och det är just dom här platåerna som gör att Veronica tappar stinget och ger upp. Nu känns det inte alls aktuellt, men jag är absolut sämst på att hålla motivationen när vikten står still. Jag kräver inte mycket, bara det visar minus litet eller stort. Men jag känner min kropp och eftersom den här helt snurrig hormonellt så kan det skilja ett par kilo upp och ner från dag till dag beroende på vilken tid det är i månaden. Och eftersom den tiden aldrig varit regelbunden så har jag heller ingen aning om när den infaller sig. Det är frukstanvärt jobbigt. Men det är bara att bita ihop och ta en dag i taget. Jag SKA lyckas. Det finns inget annat.

Har pratat med utvald tatuerare om motiv och han skulle återkomma när han hade det uppritat. Så häftigt. :) Jag ska släppa på mina hämningar nu och göra det som känns rätt när lusten faller på. Det finns en otroligt duktig tjej i Ystad också som jag väldigt gärna skulle vilja ha en tatuering av. Så jag hoppas att jag lyckas fånga henne på någon mässa här uppåt i år. Och ja, det är i alla fall min nya strategi. Att välja tatuerare som jag tycker gör bra grejer, sånt som känns som jag, och sen ge fria händer. Det är svårt för den här kontrollmänniskan kan jag lova, och helt fritt kan det inte bli. :) Men jag försöker. Och anstränger mig. Och litar på att dom kan det dom gör. Jag ska bli så fin!! Smal och målad på. Jajjemen. :)

Dessutom måste jag snart träffa min frissa. Barret är inte vad det borde. Jag tjatar, jag vet. Men snart ska jag få arslet ur för det också. Snart.

Som sagt. Visst är jag skitbra på att blogga??? :)

QX-galan



Bild lånad från QX!

I måndags gick gaygalan av stapeln på fina Cirkus i Stockholm. Första året för mig även om jag har varit medlem på QX sedan 2001 eller 2002. Kanske till och med längre. Förstår inte att jag inte har åkt tidigare. Det var sååå roligt och glittrigt och kändistätt. En liten lantis som jag var helt salig. Prisutdelning, artister som uppträdde och humor från konfrencieren Petra Mede. Tänk om man fick gå på såna där spektakel fler gånger??? Alla var glada och finklädda, stämningen på topp helt enkelt. Mariette sjöng en Eva Dahlgren-låt och när hon började hörde jag en kille bakom mig som tyckte att den där kunde ingen annan än Eva sjunga. Men jodå...och några tårar i ögonen lyckades jag få också för att det var så himla vackert och känslofyllt. Hon är en stor favorit hos mig. Helt fantastisk sångröst. Även när Årets Hederspris delades ut till en lesbisk tjej som fått kämpa för sitt liv, bokstavligt talat, för att kunna vara ärlig mot sig själv och omgivningen så kom tårarna. Shit, vad blödig man är nu för tiden.

Tyvärr gick min alldeles nya snuva över till feber och sjuka under kvällen så efterfesten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men vi stannade till 2-draget i alla fall och trängdes. Lyckades knappt ta mig fram bland alla 3 meterstransor som seglade runt på sina platåer. :)

Men jaha, nu har jag bara ett år på mig att lyckas fundera ut hur jag ska kunna få en plats framme vid scenen bland alla kändisar. För det är ju verkligen där man vill vara! :) Tänk en middag med Rolf Lassgård eller Sarah Dawn Finer. Det vore inte helt fel. Ja, vi får väl se hur det blir med den saken. Jag ska i alla fall åka nästa år också. Och ta med mig mannen. :) Oavsett vad han säger om den saken. Alla vet vi ju att han går hem hos bögarna. :-D