Okej.

Nu är jag skitnervös. Så där nervös så att händerna blir alldeles kalla. Jag ska visst tatuera mig. Det smids planer och jag är så jäkla förväntansfull. Det kommer att bli så bra! Han är så himla duktig och det han gör känns så jag. Jag har bestämt att han ska få göra något eget, med bara en liten hint om vad jag gillar av hans stuff och det känns så jäkla spännande. Shiiiiiiiiiiit! Jag törs inte!! Eller jo! Eller nej! Shiiiiiiiiiiit!!!

Men alltsåååå...

...nu har jag tänkt höra av mig till den den tatueraren hela dagen, för vi har redan för länge sen diskuterat mitt projekt, och boka in en tid. MEN VAD HÄNDER DÅ??? Jo, vel-Veronica träder fram och sätter griller i mitt huvud. Nej, jag måste nog fundera lite mer på vad det är jag vill göra exakt. Även om jag vet det, så måste jag vela lite. Jag har ju velat så länge nu så det är svårt att sluta. :D

På måndag är det gala. Tjihooo!

Födelsedag nummer 29

En helt fantastisk dag, som vanligt. Min älskling känner mig utan och innan och har gjort den helt perfekt. Morgonen började med paket på sängen, fina örhängen från barnen och underkläder från honom. :) Sånt som han vill se mig i, förstås. Jättefina. Men det stora paketet fick jag inte se förrän till kvällen, berättade han finurligt. NYFIKEN! Sen såsade vi mest runt hela dagen. Magsjukan härjar runt omkring oss så det blev flera bortfall bland de besök som vi hade räknat med. Sånt händer ju. Tråkigt med sjukan bara. Usch. Efter fyra ramlade det in familj och släkt och jag fick ÄNTLIGEN det som jag hade väntat på hela dagen. :-) Ett presentkort på en tatuering. Helt fantastiskt! Som jag har planerat och längtat och pratat men aldrig kommit till skott. Ja, i 11 år nu faktiskt. :) Nu finns det ingen bortförklaring till att inte boka tid och plötsligt blev jag supernervös. Shit, jag törs nog inte. :D Fast jo. Jag ska. Tjohooo, vad kul!!! Måste bara komma fram till vilket av projekten jag vill göra först, eller känner mest för kanske jag ska säga. Har redan bestämt mig för att Henrik Gallon på Art by Fafnir ska få göra den för han är så otroligt duktig. Antingen blir det min Tim Burton-arm eller så kanske han får rita något helt eget och sätta på huden. Vi får se vad jag kommer fram till. Men jag antar att jag måste boka tid snart för det brukar ju vara långa köer. Iiiiiiik! Nervöst!!!

Tack alla! Jag är så glad. Och tack älskling, speciellt, för att du var tanken bakom det hela och för att du är det bästa jag har. Jag älskar dig!

Om 28 minuter...

...fyller jag 29 år.

Tisdag, med allt vad det innebär

Familjen tog en tripp till Eskilstuna idag. Jag hade sedan innan bokat in en lunch med mina favoritklassisar och med i navelsträngen åkte familjeklasen. :) Marcus och Vilya badade på Vattenpalatset och Silas följde med mig. Det blev en härlig timma i skolcaféterian. Silas visade upp sin bästa sida och presenter växlades mellan födelsedagsbarnen. Alltså prinsessorna Veronica och Sara. Jag fick asfina örhängen som jag faktiskt önskat mig. Tänk att jag blir så glad av bling. :) Efter lunchen fick jag handla min bodylotion på bodyshop för presentkortet dom skickade, lösögonfransar som jag inte vågat öppna ännu och något litet till en liten herre som fyllde en hel vecka igår. (Vi saknar er och vill hälsa på i morgon. Christin. Våga svara på mitt sms!!) Silas fortsatte att visa sin bästa sida och sov i vagnen hela tiden. Lövely.

Sen var det hem, mellanlanda en timma, iväg till VV för vägning. -3,2 kg på två veckor och en guldstjärna i kanten som man får var tredje kilo. :) Tack och jäkligt bra jobbat, Veronica. :D Det var så sjukt mycket folk. Herregud, säger jag. Fick köa en evighet med familjen i bilen och stressnerven pumpandes i tinningen. Efter det var det bara att slänga på sig skorna och fara till svärfar som firade sin födelsedag idag. Tänk att man kan såsa runt hemma med absolut inga planer så himla länge och så plötsligt ska allting ske på samma dag. :) Men det var kul. Jag tycker om när schemat är späckat. I alla fall när man vet att morgondagen blir lugn. Det ska fejjas här hemma och planeras för mat till torsdagen då det är min tur att fylla år. På fredag vill jag gå på bio igen. Vill verkligen se Avatar i 3D. Vi får se hur det blir med den saken, barnen ska ju passas med. Lördag är det svärmors tur att fylla så då blir det kalajs hela dagen och söndag ska vi först på jympa med Vilya och sen på husvisning. För skoj skull. Någon gång den här veckan ska vi hinna vaccinera barnen också. Jesus...det späckade schemat fortsätter visst. Fast nej..inte egentligen. Bion lär nog inte bli av ändå. Jag måste tänka på mitt älskade husband och vad han orkar med. Men jag vill definitivt se den på bio. I 3D. :)

Nogsvamlat för idag. Jag är så jäkla bra på att blogga. Tycker ni inte? :D

Vätska

Det märks på en gång när jag inte har druckit tillräckligt med vatten, vilket jag inte har gjort nu på några dagar. Kroppen blir stinn och svullen på en gång. Och inte hjälper det att jag har haft mens i snart 3 veckor. Å, denna underbara kropp vad jag inte alls är vän med den. Måste få a....t ur och boka tid för att sätta in spiralen så att jag slipper ha det så här.

Är det verkligen lördag?

Ja, man blir minst sagt dagvill när man är mammaledig, speciellt vid sjukdomstider. Jag har inte varit utanför dörren sen i måndags och det känns som en hel evighet sen. Ändå är det konstigt att säga att det är lördag. För helgerna ska vara speciella och fyllda med roligheter. Men den här helgen blir det inte så mycket roligt alls. Så är det. Vi mår bra nu och äter som vi ska. Skönt. Vi vill inte ha fler såna baciller nu. Inte alls.

På tisdag är det slut på den tredje veckan med Viktväktarna. Då ska jag väga mig och vara med på..kursen? Pratandet? Ja, va det nu kallas. Kan vara bra. Tiden flyger fram och jag trivs med mina nya omstruktureringar. Även om det känns som om jag får börja om lite nu efter sjukan. Jag hade kommit in i ganska bra mattider men efter att inte ha ätit något på två dagar blir det körigt att få in alla måltider igen. Men det är ju det som är så bra med VV, att ingenting är förstört bara för att man har dåliga dagar. Oavsett åt vilket håll de där dåliga dagarna går.

Ja, svammel svammel. Jag har inget vettigt att skriva alls faktiskt. Hjärnan är som äppelmos. Ska väl försöka boka in en dag hos frissan och hoppas att hon hinner nu innan galan, gärna innan helgen. Mitt barr är under all kritik. :) Så blir det när man är där själv och petar. Det lär bli kort, men bara jag får samma hårfärg på alla hårstråna så är jag nöjd. Det växer ju ändå som ogräs. På tisdag ska jag ta en tur till etuna för en lunch med Sara. Vi har inte setts sen...augusti. Så det är efterlängtat. Då ska jag kila in på Bodyshop och använda mitt presentkort till min goda kokosbodylotion som jag saknar så mycket. Och om jag törs så ska jag köpa ett par lösögonfransar. :) Har länge tänkt...och nu skulle det passa fint till tror jag.

Nej. Slutsvamlat. Tråklördag.

Mindre rolig vecka

Ja, vi blev ju såklart sjuka alla familjemedlemmarna. Först ut Silas, sen Vilya och så jag och M i natt. Men det var en ganska lindrig bacill, fast otrevlig ändå. Jag vill aldrig ha magsjuka eller att någon i min närhet ska ha det. Jag har verkligen ångest året runt för den här hemska magsjukeperioden. Och i år tänkte jag att vi kanske skulle slippa eftersom Vilya inte går på dagis. Men nej...anledningen till att det finns så mycket smittor är ju för att människor inte bryr sig. Och det gör mig arg i hela kroppen. Jag som alltid är så nojjig över magsjuka tänkte denna gång att jag inte skulle larva mig, det var ju ändå en vecka sen sa dom (när vi kom dit), även om hela min kropp skrek om att vi skulle åka hem igen. Men kanske skulle jag ha tänkt mer på min 6 månaders bebis som faktiskt suger på allt, och varit strängare när deras barn sprang runt och sög på mina barns nappar. Som ju är det värsta jag vet. Ja, jag får skylla mig själv. Uppenbarligen smittar man efter 48 timmar. Så enkelt är det. Och jag tänker fortsätta vara nojjig och larvig när det gäller magsjuka och strunta i om folk hånar mig. För så kul är det inte att vara instängd en hel vecka när kräksjukan går från person till person i familjen. Man räknar timmarna och går bara och väntar på att näste man ska duka under. Jag och Marcus var sjuka i natt och även om vi mår bra idag så kan vi inte träffa någon på hela helgen. Kul?? Nej!! Men vi bryr oss om andra och vill inte sprida någon smitta. Så enkelt är det.

Ja, jag är bitter.

Sjukstuga

Ja, här hemma har vi sjukstuga av alla sorter. Silas vaknade i morse och kaskadkräktes tre gånger. Suck. Magsjuka som är den värsta sjukan. Vilya ha legat i soffan hela dagen med hög feber och Marcus är hemma, sjukskriven med högt blodtryck och en rad andra stress-symptom. Jag har sovit några gånger under dagen, så himla trött, så jag misstänker att jag också har något i kroppen. Bara det inte är magsjuka. Min största skräck verkligen. Just nu sitter jag och har ångest över att gå och lägga mig för jag vill verkligen inte vakna upp i natt och må dåligt. Blä. Eller att någon annan av oss ska göra det heller för den delen.

Så nej, det blev ingen vägning hos viktväktarna idag. Men hemmavågen visar att det går neråt så jag fortsätter som jag gör så får vi se hur det ser ut nästa vecka.

Nu.....ångest!

Rock by Sweden

Jag tittade i går på Made in Sweden eftersom jag gillar idol-jury-trion massor. Speciellt Baggarna. Hur som helst så glittrade det så mycket på Laila att mina skatögon blev helt till sig. Hennes smycken var helt fantastiska. Och en googlesida senare upptäcker jag att det faktiskt är hennes egen design som också finns till försäljning. Inte billigt såklart. Men snyggt!!!!! Jag ser plötsligt mig själv på QX-galan i förd ett par härligt glittriga örhängen. Ser ni?? Jag ser..klart och tydligt.

Titta här!

I köket är jag ju aldrig

Av någon anledning är jag just nu besatt av köksredskap av olika slag. Det känns plötsligt som om vi inte äger en enda pryl som man behöver precis varje dag. Som till exempel vattenkokare. Det har jag velat ha en så länge jag kan minnas. Vi hade en för många år sen men när den gick sönder flyttade det aldrig in någon ny. Vet inte varför. Nu hittar jag så många som är fina, men ack så dyra. Till exempel dom här:










Och i min letan efter vattenkokare kommer jag ju på att brödrosten brann upp för inte så länge sen. Och lika många fina finns det ju i den genren med. Till lika fina priser. Såklart.





Och när jag ändå håller på hittar jag ju såklart jättefina espressomaskiner:



Samt drömmaskinen nummer ett:



Tänk om man var gjord av pengar och dessutom hade ett enormt kök som skulle kunna rymma alla dessa vackra köksmaskiner. Kanske skulle jag tycka att det vore roligare i köket då. Tror ni inte det???

Tidig morgontimma

Så här tidigt brukar vi inte vara vakna. Eller...nej, jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt. Barnen brukar normalt sett ha en vaken period runt 3-4 på natten. Vilket har gjort att vi istället sover längre på morgonen, i går sov hela familjen till kvart i elva. Trots det vaknar man med grus i ögonen för att sömnen hela tiden är störd och oharmonisk. Men i morse vaknade båda barnen halv sju och det är en sån tid som man KAN gå på upp på, det är inte natt längre som klockan ändå är vid fyra. Jag är dödligt trött ändå. Såklart. Alltid. Aldrig utvilad. Precis så som det är att ha småbarn. Jag hoppas att vi kan komma ihåg det här när dom är tonåringar och sover hela tiden, att vi kanske också ska sova då och ta vara på tiden. :) Vi får väl se.

Nu krävs det visst frukost. Lika bra att tillgodose alla behoven. Jag hoppas att det blir bio i helgen, Snabba Cash. Marcus och jag lyssnade på båda Jens Lapidos böcker och dom var skitbra verkligen. Min nya hang up är Joel Kinnaman. Första Falk-filmen tyckte jag inte att han var något att se på, är inte så förtjust i taniga killar, mer än en otroligt bra skådis. Men efter alla 6 filmerna är jag fast, fjortisförälskad. Jag försöker övertala Marcus att han ska bli mitt frikort, men tydligen är han för svensk för det. :)

Skitsamma. Frukost var det.

Slut på vecka 1

Jaha, då var det vägning ikväll. Jag är nöjd med resultatet eftersom det ändå råkade bli under den där tiden på månaden också. Vätskan rusar i kroppen och jag känner mig svullen som en julgris. Fast jag tycker nog att morgonvikten är tusen gånger mer uppmuntrande än kvällsvikten. Och till nästa vecka måste jag komma ihåg att skriva ut månadskortet OCH ta av mig skorna. Det bara är så.

-0,6 var resultatet i alla fall.

Fast jag gillar hemmavågen bättre. :) -2,6 i morse och -1 nu ikväll.

Men det var minus. Minus, minus, minus. Jag gillar minus.

Nu ska första halvan av barnaskaran göras i ordning för natten. Om en och en halv timma räknar jag med fullständig tyssssssssssstnad.

Det är inte lätt att vara corso-matte

Hittade den här i en blogg:

* Är den farlig?
Absolut! Det är därför som jag är ute och går med honom på offentlig plats.

* Vad är det för korsning?
Storgatan och Torggatan tror jag. (Eller vilka gator man nu är i närheten av).

* Vilken stooor hund!
Nej! Det är bara en synvilla. Han är egentligen bara 20 cm hög och väger 5 kg. Det är typiskt för rasen att se större ut än dom är.

* Det var en fin boxer/blandras/ Grand Danois/ labrador/ kamphund/ bulldog osv
Var? (Sedan vänder man sig om och tittar efter den påstådda hunden).

* Vad använder man dom till?
Oavlönad städhjälp. Jobbar för mat och husrum. Väldigt praktiskt.

* Vart ska dom där hundarna gå med dig?
Jag tänkte att vi skulle försöka jaga upp en kanin och se om dom inte kunde dra omkull med mig och få mig överkörd.

* Dräglar dom inte mycket?
Jo, vi går alla med vadarstövlar hemma.

* Är dom verkligen samma ras alternativ far och son? Dom har ju inte samma färg!
Jäklar! Har dom inte? Då har jag blivit lurad!

* Sådana där kamphundar borde förbjudas!
Jag tycker att självsäkra förståsigpåare utan kunskap i ämnet borde förbjudas.

* Vilken best!
Det är ingen best. Det är en hund. (Det har matte faktiskt sagt till en tant en gång).

* Det är ingen mastiff. Mastiffer är gula.
Han är egentligen gul. Jag har bara lackat om honom för han matchade inte soffan hemma.

* Hur mycket äter en sån stor hund?
En balja med rotmos och en kull med smågrisar per dag så håller han sig lugn.

* Vad är det där? (Sedan pekar dom på hunden)
Ja du! Om jag det visste. Jag köpte honom som en undulat, men sedan var det något som gick fel.

* Efter att man har, mycket noga, fått förklara att det är en Cane Corso så får man svaret:
– Nähä!!!
Nä, jag skojade bara. Det är en rakad kungspudel.

* Vad är det för ras?
En Cane Corso.
Vad?
En Cane Corso, en italiensk mastiff.
Va?
En japansk ninja gris som är på jakt efter folk som inte lyssnar och tänker.

* Vilken ful hund!
Dina föräldrar verkar inte göra så vackra barn dom heller.

* Dom där är inte godkända.
Haha! Fanken vad jag har lurat till mig rosetter på utställningar då.

* Varför ska man tvunget ha en sådan stor hund?
För att jag har försökt med små, men jag tappar bara bort dom mellan soffkuddarna.

* Vad ska han bli när han blir stor? (Pekar på valpen)
Jag tror att han ska fortsätta med att vara en hund. Fast lite större än vad han är nu.

* En sådan hund hade vi när jag var liten.
Jaha! Var i Italien växte du upp?

* Den attackerar!!!
Nej, han vill bara lägga sig på din lilla, illvrålande ursäkt till hund så att det blir tyst. (Kan tillägga att Leo ofta slänger sig ner i lekställning för att få vara nära små skrikande hundar som han tycker är roliga och vill leka med. Kan nog uppfattas som hotfullt av tanter som inte kan något).

* Är den verkligen rasren, den där?
Jepp! Jag badade honom själv igår. (Har faktiskt Lix matte sagt till en tant)

* Fäller dom?
Nej, vi klipper dom två gånger om året precis som man gör med får.

* Bits den?
Nej, han hugger bara besinningslöst ett par, tre gånger. (Brukar killarnas husse har som standardsvar)

* Är din hund en shar-pei?
Ja, fast jag har strukit honom dagen till ära.

* Vad ska den där blir när den är klar?
En tjälknöl hade jag tänkt mig.

* Det är lite mastiff i den där va?
Nej, men det är ganska så mycket tax.



Och precis så här är det att gå på gatorna med en Cane Corso. Jag önskar bara att jag kunde vara så där rapp i käften någon gång, men man är väl för väluppfostrad för det kanske. Jag vet inte. Men under dom här 10 åren som vi har haft hundar av den rasen så har det ändrat sig lite, kanske det senaste året så är det fler och fler som stannar och frågar: är det där en sån där Cane Corso? Även om uttalet oftast är lite sisådär. Men det tar sig, folk blir mer medvetna. :) Och ja, det är min absoluta favoritsyssla att ta med Davide på stora tillställningar som marknader etc. Vårat ekipage med barn och hund ger alltid stora ögon. Han är så fin, så fin min lille kille.

Solen, snön och inte arktisk kyla

Jag hade lovat mig själv att inte bli våg-galen nu när jag börjat med nya matvanor. Jag kan nämligen vara en sån som ställer mig på vågen var och varannan dag, det är ju roligt när resultatet är bra men så här i början blir man ändå en aning nedstämd vid bakslag. Hur som helst så tog batteriet slut lagom till jag skrev in mig på VV förra veckan. Väldigt passande. Men så i morse höll Vilya på med vågen och fick plötsligt igång den. Kan man låta bli då? Nej...verkligen inte. Resultatet var bra. :) Pjuh! Fast det är ju några faktorer man måste ta i beaktning. Invägningen på VV var ju kvällsvikt och idag var det morgonvikt. Och dessutom en helt annan våg. Men i alla fall, -2,5 kg är ju bra iaf. Alla minus är bra. Vi får se hur det ser ut i morgon när jag ska till VV och väga mig. Då blir det kvällsvikt igen, men det måste ju i alla fall vara minus. Om än inte 2,5. Jag köpte en köksvåg i går. Mäkta nöjd med den. Alltså jag gillar verkligen mitt beslut om VV. Jag känner mig peppad och engagerad och glad. En härlig känsla. :)

Just nu sitter jag och googlar på smoothie-recept. Jag vill verkligen ha en mixer OCH en juicemaskin. Gud, vad goa grejer man kan göra. Speciellt smoothiesarna. Mums. Hur gott låter det inte med kiwismoothie liksom?? Eller kanske en nektarinsmoothie?? Megamums!

Snö, snö, snö

Jaha, så var det söndag. Dagarna bara går. Fast det är ganska skönt ändå. Hellre fort än snigelfart. Marcus jagar och jag är ensam hemma med barnen. Vi ska snart göra oss i ordning för att åka på julgransplundring hos morfar och Milla. Mysigt. Mitt viktväkteri går finfint framåt. Är fortfarande dålig på mellis och frukt. Men det tar sig. Snart kommer den vanan in den också. Allting handlar om att vänja sig vid det nya och lära sig. Det här kommer att gå bra. :) Jag känner det på mig. Vi ska svänga förbi stan sen och köpa en köksvåg också. Har inte haft möjlighet till det den här veckan, men den måste inhandlas. Tror på bättre resultat då. Och så att man får ett bättre hum om hur mycket 80 g potatis egentligen är. :) Det är ju omöjigt att höfta.

Nej, nu måste jag göra oss i ordning. Att få iväg sig själv, två barn och en hund är ett helt jäkla företag. Inga impulsäventyr här inte.

Tävling



Jag tävlar om sminkborstar hos Millah.

Snart 29 år



Snart fyller jag ju år..kom jag på. Igen..och jag är en gammal tant som tänker tillbaka och tycker att det inte alls kan ha gått ett helt år sen jag fyllde senast. Eller? Det känns som ett par månader sen. Men å andra sidan fanns Silas i magen och var bara en pytteliten lillbatt och vi hade precis fått veta att vi med stor sannolikhet skulle få en liten pajk. Jag öppnade en miljon paket och fick en massa fint trots att jag aldrig önskar mig något. Men nu sitter jag faktiskt här och funderar på om jag önskar mig något i år. För jag vet ju att det förenklar saker och ting för de som vill fira lilla mig. (och nu kommer jag ihåg varför jag aldrig önskar mig saker...för att jag känner mig som en girig ska-ha-människa) Men men..jag har iaf funderat...

...på att jag vill tatuera mig. Och då vill jag ha en bamsing. Bara så att du vet, Marcus. ;)

...på att jag skulle vilja ha en juicemaskin. Jag såg en sån på "du är vad du äter" och dom malde ner allt möjligt i den så att jag blev alldeles sugen. Och fick habegär. Tänk att kunna mala ner en massa och sen få god och alldeles färsk juice. Lyx.



...på att jag vill göra smarriga smoothies och då måste man ha en fin mixer. Gärna i någon härlig färg som rosa eller lila. :-)



...på att jag inte kan få nog av prinsessiga örhängen, gärna stora med pärlor som hänger.



Sen kan jag nog inte komma på något mer. Eftersom jag är så lyckligt lottad och redan har allt jag behöver. :-)

 

Dag 1

Så har första dagen som viktväktare gått och jag känner mig mer än ringrostig. Det här är förhoppningsvis en dag som JAG kommer att se tillbaka på och le åt min okunskap. Men det är ju så det är. Jag är bara så otroligt rastlös och avskyr att vara nybörjare på saker. Jag vill kunna NU. Hoppa tre månader fram i tiden och kunna allt. Hur som helst så har jag lyckats proppa i mig mina points med ett halvt plus till och med. Men jag har inte ätit mina fem portioner frukt och grönt, snarare en fjärde del av en portion. Dåligt. Jag har druckit två liter vatten. Bra. Jag har inte ätit några mellanmål utan tog ett kvällstugg för en timma sen vilket också är fel. Men det är svårt att lära gamla hundar att sitta och mina dåliga matvanor är djupt inrotade. Men det här är ju min långsiktiga förändring. Det är det här som ska få mig och min kropp att bli samspelta och må bra tillsammans. Gud, vad jag längtar! Jag fullkomligt älskar att ha checklistan på datorn. Det passar mig så jäkla bra. Nu hoppas jag bara att jag kommer kunna ta mig till mötena så regelbundet som möjligt. Nästa vecka jobbar Marcus kväll och då blir det lite knivigt. Kanske får jag ta med barnen klockan fem och bara väga, inte gå på mötet. Så får det ju bli ibland för att man ska kunna få ihop det med vardagen. Det löser sig nog. Min kära frissa ville att jag skulle börja på afrodansen som har terminstart nästa torsdag. Tanken är verkligen lockande. Att dansa mammaafro med lillekott i bärsele låter som en bra mjukstart för min otränade kropp. Men så kommer vi till det där med självkänslan igen. Återigen vill jag inte gå dit och vara nybörjare, jag vill gå dit och kunna. Se bra ut i spegeln och kunna. Inte hoppa runt med blodrött ansikte och tunga valkar. :) Jag vet, löjligt. Men men...det här är ju mitt år har jag bestämt mig för. Mitt år att ta kommando över mig själv. Och när man fyller 29 år borde man väl inte bry sig om vad andra tycker och hur andra ser på en. Huvudsaken är ju att jag har människor omkring mig som älskar och stöttar mig och inte bryr sig om hur jag ser ut. Ja...jag får nog börja träna lilleman i ergon också så att det inte blir en totalchock när vi kommer dit. Om vi kommer dit.

I natt sover Vilya hos farmor. Det blev så på impuls eftersom jag har ett tidigt möte med doktorn i morgon bitti. Men förhoppningsvis så hägrar en natt med sömn. Underbart. Fast det är tomt utan henne. Tur att vi inte låter henne sova borta så ofta.

Viktväktare



Jag är en sån nu. Har varit och skrivit in mig nu ikväll. Det känns bra. Och lite läskigt. Men mest bra. 2010, säger jag bara...no more, mamma Mu.

 

-18 C

Vad ska det bli av mina barn??? Dom sover aldrig, och då menar jag ALDRIG, äter och växer i raketfart, är rastlösa i sina små kroppar och utvecklas fysiskt i samma snabba takt. Vad är det som ödet har bestämt för dom?? Jag känner att jag skulle bli glad av en liten framtidsglimt för att se att alla dessa evinnerliga vakennätter faktiskt är till någon nytta. Om Vilya ska uppfinna det nästa stora botemedlet för en extremt dödlig sjukdom så fattar jag ju att hennes hjärna är så fulladdad av träning att hon inte kan sova om nätterna. Det förstår ju vem som helst. Silas är ju än så länge vaken för att Vilya är det, men jag tänker att han kanske också har något i framtiden som gör att han kan tacka sin syrra. Typ, tack syrran för att du höll mig vaken om nätterna när jag var liten. Utan dig hade jag aldrig kunnat bli en framgångsrik...vad som helst och försörja mina stackars föräldrar som var tvungna att förtidspensioneras pga trötthet. Ja, om jag nu skulle veta det så skulle jag kunna ta nätterna med ro. Nu är det bara outhärdligt jobbigt och det gör mig arg att inte få sova. Det gör mig ännu argare när barnen vaknar alldeles för få timmar senare och tycker att det är dag. Det är sånt som får mig att inte vilja umgås med någon av dem. Inte alls faktiskt.

Fast Silas är ju lite festlig måste jag säga. Vi har ett sjå vid matningarna vid bordet att få honom att titta uppåt och inte hänga över stolkanten som en fällkniv. Trots att vi pular ner handdukar så att han ska sitta stadigt, men det är inte det som är problemet, han ska nämligen äta på sina fötter och smaka på stolen och göra allt möjligt annat än att koncentrera sig på maten. Ändå är han alltid så ursvultenhungrig så att han skriker sina avgrundsskrik. Enda sättet att få hans totala uppmärksamhet vid matbordet är om man sjunger. Då tittar han upp och lyssnar på de ljuva tonerna som mamman hans sprider. I morse var det "Mama Im coming home". Jag kan inte hela texten men nynnade förbrilt för att få hans uppmärksamhet under hela grötverksamheten. Det gick hyffsat. Och snacka om att han är söt, min lille prins. :-) Jag ser honom inte så ofta eftersom han alltid ska sitta som ett litet knyte och äta på sina fötter eller snurra runt eller göra något annat i speedfart. Förresten så har han tränat på krypställning i en vecka nu. Vi väntar på att armarna ska våga röra sig framåt i takt med benen. Läste i Vilyas bok igår att hon var 6½ månad när hon kröp ordentligt. Det ger Silas en månad att öva, men jag tror att det kommer hända saker snabbare än så. Dessutom började hon ställa sig upp mot möbler när hon var 7 månader. Det känns himla långt bort, men å andra sidan vet jag ju att sånt där kan hända över en dag. Och med mina ultrasnabba, rastlösa barn förvånas jag inte över någonting. Bara jag kunde få ett tecken..en hint..om att mamman kommer att bli ekonomiskt oberoende på äldre dar. Ja då skulle det inte vara lika ansträngande. ;-)

Vad hände 2009??

2009 börjar gå mot sitt slut, här är en sammanfattning av mitt 2009!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Ett planerat kejsarsnitt i vaket tillstånd.
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Jag hade inget nyårslöfte.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Ja..flera stycken.
4. Dog någon som stod dig nära?: Ja.
5. Vilka länder besökte du?: Inga.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: Mer energi.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 15 juli
8. Vad var din största framgång 2009?: Framgång...hmmm...kanske att det gick bra i skolan och att jag klarade alla tentorna.
9. Största misstaget?: Blekte sönder håret.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Nej.
11. Bästa köpet?: Gud, jag handlar så mycket...:)
12. Vad spenderade du mest pengar på?: Silas vagn kanske.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Silas föddes.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?: Vet inte.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Både och.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Skrattat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Deppat.
18. Hur tillbringar du julen?: Runthattandes mellan alla familjer. Det gör vi inte om.
19. Blev du kär i år?: I min alldeles nya lille son.
20. Favoritprogram på TV?: Greys Anatomy
21. Bästa boken du läste i år?: Twilight-serien.
22. Största musikaliska upptäckten?: ??? Lykke Li kanske.. eller Miss Li.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Jag är faktiskt dålig på att önska mig saker. Servis tror jag.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Som sagt, jag önskar mig saker lite dåligt.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?: Var hemma och firade.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Tror inte det. Det var ganska händelserikt ändå.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Same, same...
29. Vad fick dig att må bra?: Min familj
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Kändis? Alltså??
31.Vem saknar du?: Kenzie och Sara
32. De bästa nya människorna du träffade?: Jag tror inte att jag träffade så mycket nya människor.