David

När ska jag lära mig att leva utan dig?

Min älskade David

Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig. Jag såg att du grät och hade svårt för att sova. Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår: "Det är jag, jag har inte lämnat dig, Jag har det bra och jag mår bra Jag är hos dig". Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe. Du tänkte på alla gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig. Jag var med dig i affären idag, dina armar börjar värka. Jag önskade att jag kunde ta några paket åt dig. Jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig. Jag var med dig när du besökte min grav i dag, du sköter den med sådan omsorg. Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där. Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln. Försiktigt la jag min tass mot ditt ben, log och sa; "Det är jag" Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen. Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vi din sida, att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag. Jag säger uppriktigt till dig; "Jag lämnade dig aldrig". Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då, i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig. Dagen är över, jag ler när jag ser dig gäspa och säga; "Gud välsigne dig, vi syns i morgon". När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan, kommer jag att springa dig tillmötes och välkomna dig. Och då kommer vi återigen att gå sida vid sida.

Jag vill inreda...

 
 
 
 
 
 
Och helst skulle jag vilja knäppa med fingrarna så var det nya färger på väggarna hemma också. Är det inte därför man bor i hyresrätt?? ;)