En prinsessas fyraårsdag

Vilya paparazzi

Vilya har fått vår gamla kompaktkamera nu när vi har systemkameran och den är hon helt galen i. Jag är vanligtvis inte den som slänger mig framför linsen. Det är bakom jag trivs som bäst. Men för hennes skull ställer jag upp och biter ihop. :) Hon är väldigt duktig, lillan, även om dom flesta bilderna är lyckträffar så märker jag att hon lär sig nya saker för varje dag. Både med tekniken i kameran och tekniken med bilderna. Den här som hon tog på mig tycker jag var himla bra komponerad. Bortsett från hudkrämspumpen som lyser i förgrunden. :) Jag tycker ju att det är jätteroligt att hon är så naturligt intresserad av bilder. Dels så älskar hon när jag fotar henne. Hon kan fyra av ett skratt på beställning och tjatar ofta om att jag ska ta fram kameran när hon gör saker. När hon sen fick den lilla blev intresset lika stort för att ta egna bilder. Gärna på mig och då ska jag gärna skratta. :) "Skratta nu mamma! Du måste skratta!" Och jag försöker..men som jag skrev innan, det där med att vara med framför kameran är inte min starka sida.
Kanske kommer hennes naturligthet framför kameran göra henne lika framgångsrik bakom?

3 år

Grattis på födelsedagen, min lilla älskling!

Vilya, min lilla konstnär

När barnen utvecklas och lär sig nya saker blir man så stolt så att tårarna sprutar. Vilya ritar och målar hela tiden. Och då menar jag verkligen HEEELA TIDEN. Hennes pennor, kritor och papper ligger framme på hennes lilla bord i vardagsrummet så att hon ska kunna ha tillgång till det så fort hon vill. Och där sitter hon nästan hela tiden när vi är hemma. Det är oftast pappret som får färg på sig, eftersom jag varit noga med att lära henne det, men trots det så fick jag skura mattan idag efter att hon hade fått utlopp för sin kreativitet på den. Unge! Hur som helst så lärde hon sig idag att rita gubbar. Hon har ritat fina solar ett tag nu men så idag var det gubbar som gällde. Hon vill gärna att vi ska rita huvud med ögon och mun först så att hon kan rita kroppen med ben och armar och sen håret. Men hon kan rita huvudet också om man ger henne tiden. Så duktig!!!







Vilyas dockskåp

Idag har vi pysslat med Vilyas dockskåp. Jag tror att det blev ganska bra även om jag inte hade rätt lim till tapeterna. Förmodligen kommer jag få limma i eller limma om, men det struntar jag i nu. Hon vill ju så gärna leka med sitt "uuuuus" så då får det vara som det är. Jag tycker att det blev fint och nu saknas bara möblerna. :-) Jag vet en prinsessa som kommer tjuta av glädje i morgon bitti när hon får syn på det här!

Som vanligt är det varning för urusla mobilbilder.

Vilyas födelsedag



Hurra, hurra, hurra, hurra för Vilya som fyller 2 år ida'!

Ingen lust

Nej, just nu har jag ingen lust alls till att blogga. Jättetråkigt, men så är det ju ibland. Så jag tänkte bjuda på lite bilder istället. Kvalitussen är värdelös eftersom jag fortfarande tar alla kort med mobilen. Men det  är en liten bildserie som visar vilken djurälskare min dotter har växt upp att bli. Hon går visst i sin mammas fotspår.

Vilya försöker klä ut Davide till en sagoprinsessa.

Vilya och Lilla Röd är dom finaste av vänner.


Ja, det finns många bilder som visar det.


I går vaknade jag av att Vilya satt i Davides korg och läste saga för honom. Snuttefilten och gosen var såklart nerproppade de också.

Vilya, min lilla docka

Idag, mina vänner, har Vilya varit på dagis och tydligen inte sovit en blund på vilan. Så halv sju somnade min lilla docka i soffan och jag kunde till och med bära in henne till sängen, ta av henne kläderna och dra ner rullgardinen utan att hon protesterade eller vaknade. Hon rullade ihop sig som en liten boll och snarkade vidare. Nu en timma senare sitter jag här och har huvudvärk för att det är så tyst och lugnt, dessutom vågar jag inte tro att det är sant. Många gånger har hon somnat så här och sen vaknat utsövd runt elva-tolv. Ja, det är lite för bra för att vara sant. Men hur som helst så har jag haft en otroligt smidig kväll, kan jag säga.

Eftermiddagen och kvällen har enbart handlat om Vilya hur som helst. Gick en runda på stan när jag klivit av tåget och köpte lite nya kritor och ett nytt målarblock. Det är hennes absolut roligaste sysselsättning. Så när vi kom hem radade jag upp 64-pack med kritor, 100-pack med tuschpennor och ett målarblock som var ybertjockt och min lilla docka fullkomligt tjöt av lycka. Sen pysslade hon med det medans jag lagade hennes favoritmat, kokt korv med bröd och potatismos. Vad gör man inte för dom små?? :-)

Var även en sväng på dagis nu på kvällen och hade utvecklingssamtal med en av fröknarna. Det kändes väldigt underligt och vuxet, en sån där sak som faktiskt får en att inse att man är förälder. Annars är ju Vilya bara en naturlig del i livet och familjen, jag går inte runt och tänker mig själv som mamma dagarna långa. Men just något sånt här får mig att inse att jag faktiskt är förälder och ansvarig för ett litet liv. Tydligen gör vi ett bra jobb för det var bara positivt allting. Under måltider stod det: Äter allt! :-) Och det är ju sant. Så har hon alltid varit. Men det kändes skönt att få höra deras syn på hur det går så här efter nästan två terminer på dagis.

Och nu kommer snorvalparna på minimotorcyklarna tillbaka. Morr! Varför tröttnar dom aldrig och måste dom åka utanför vårt hus??? Det är väl inte ens lagligt att åka på såna inne i samhällen? En vacker dag kanske jag får modet till att gå och prata med föräldrarna. Synd bara att det är muppar det med, vilka annars låter sina ungar brumma runt på monstermotorer som låter helt sjukt högt? Som tio motorcyklar tillsammans. Nej, jag är så arg så arg.

Bältessäng kanske?

Sitter i köket framför datorn och väntar på att Vilya ska somna. Vi har ju infört en ny rutin där vi läser saga och dricker välling i sängen, sen säger vi god natt och går ut. För att hon ska lära sig att somna ensam. Jag vet inte om jag har skrivit om det innan, kommer inte ihåg. Hur som helst så gick det ganska bra dom första dagarna, och gör väl fortfarande, men det tar ju en timma. Och vi måste lägga ner henne i sängen ett par gånger innan hon på allvar kan varva ner. I dag och i går har hon varit så hysteriskt pigg också. Vet inte om det är ledigheten som gör det, förmodligen, men hon bara ligger och skrattar och busar så man tror att man ska bli alldeles galen. Så kan hon bara somna på tre röda sekunder, så fort att man inte ens fattar att det är sant. Man tänker att hon för någon minut sen var uppe och gick och kvittrade. Men det är ju så barn är. Jag är tacksam över att vi inte har stårgråt och förtvivlan varje kväll för då skulle det vara svårt att upprätthålla konsekvensen. Nu är det mest tålamodet som gång på gång får sig en törn. Och mitt tålamod är det absolut sämsta som finns. Jag erkänner och är medveten om mina brister. :-)

Idag har vi varit lediga och haft en kravlös dag. Eftermiddagen spenderades med goda vänner och gott fika. Vilya bestämde sig i och för sig efter två timmar att det var nog och ville åka hem. Hon gör det när hon har tråkigt. Då börjar hon släpa runt på sina ytterkläder och sin väska. Jag gav upp när hon hade släpat i en halvtimma. Då var det bara att tacka för sig och åka hem.

Nu blev vi osams igen. Suck. Men nu kanske hon somnar i alla fall. Dom här veckorna som Marcus jobbar kväll är så jobbiga, hon vet exakt vilka knappar hon ska trycka på och har även börjat med sina försök till att spela ut oss mot varandra. Så när man är ensam och inte har någon avlastning blir det tufft. Men, men..inte så mycket att göra åt heller.

I morgon är vi förresten lediga igen. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Förmodligen inte så mycket. Vädret är kanske fint så att vi kan njuta av att vara ute och leka. Kanske blir det någon spontanträff med någon lika sysslolös som jag. Det är verkligen härligt att vara en studerande mamma. :-) Periodvis, kanske jag ska tillägga. Fast nu ser jag fram emot onsdagens skola eftersom jag ska hämta ut min tenta då. Är lite nyfiken på om det finns någora intressanta kommentarer där i. Fick höra idag att andras tentor var väldigt mystiskt och kryptiskt rättade med minimala kommentarer så jag ska väl inte förvänta mig så mycket. Jaja....oviktigt. Skickade förresten iväg den tredje boken idag. Håller på att sälja av min gamla studentlitteratur och det går lite segt, men ändå framåt. Dessutom måste jag fylla på med böcker för den här kursen som jag läser nu. Det är så himla mycket böcker så det är inte sant. Och alla måste man ha för alla ska det refereras till i tentorna sen. Tur att man kan handla begagnat och sälja vidare sen. Riktigt tur.

Nej, nu tror jag minsann att hon sover. Eller i alla fall har varvat ner. Skönt. :-)

Sminkad 2-åring



Så här snygg blir man om man hittar mammas kajalpenna och vill sminka sig lika fint. :-)

Liten sjukling

Ja, det är visst dåligt med blogguppdatering ser jag. Har en skrutta hemma som stundtals toppar med nästan 40 graders feber och är självklart mycket ynklig. Då är hon såklart också mammig till tusen. Så natten gick åt till att servera vatten och klappa på magen samtidigt som jag försökt sparka liv i mannen som faktiskt skulle vara hemma och vab:a idag vilket gjorde natten till hans ansvar. Det gick sådär. Kvart i fem gick han och Vilya ut i vardagsrummet och myste i soffan framför Bilar. Men det dröjde inte länge innan jag hörde hennes små steg in i sovrummet, för ja, då snarkade pappan gott i soffan. Det var bara att kliva upp och försöka göra lillan glad tills klockan ringde kl 06 då det var dags att göra sig i ordning inför skoldagen. Kan ju säga att jag somnade i soffan som en klubbad när jag kom hem. Trött är bara förnamnet. Men jag nattsuddar i alla fall eftersom jag sovit halva eftermiddagen. Dåliga rutiner.

Nu låter det som att hon har vaknat och det är dags för den här mamman att krypa till kojs. Pappan ska ju upp tidigt i morgon så det är bäst att jag tar mitt ansvar och låter honom sova. ;-)

Temlor, temlor, temlor!





Idag är det visst fettisdagen. Härligt. Fast jag har aldrig koll på de där dagarna så jag och Ella festade på varsin semla redan igår. Och det var inte årets första. :-) Gott i magen trots lite illamående efteråt. Jag kan äta nu igen, men inte så sött. Då säger magen ifrån. Jag som drömmer om en jättepåse godis från Godisland gör nog bäst i att vänta lite.

Jaha, dagen blir inte så rolig. Är hängig med snuvig näsa och ont i halsen. Hade tänkt ha en utedag med Vilya och Davide i dag, men min kropp är helt slut. Den orkar nog inte det. Dessutom kom maken hemhaltandes från jobbet i natt med stukad fot. Så vi ska väl försöka göra hans tillvaro så fridsam som möjligt. Ville först att vi skulle åka in och få foten röntgad, men det ville inte han, och den är inte blå än så länge så det är nog bara en vanlig stukning. Min stackars älskling. Vilya sitter brevid mig med "nenne" (napp) och snurrar sig i håret. Hon har varit pigg och vaken sen fem i morse så jag förstår att hon börja krokna nu. Jag vågar knappt säga det men hon sover verkligen större delen av nätterna i sin säng nu. Så krånglig som hon har varit under hösten med vakna nätter och mycket kvällsbök så börjar det nog ge sig. I går somnade hon halv åtta och kom in till oss kl fem i morse. Och det är nog det tidigaste på länge. Standard är annars att hon vaknar mellan halv sju och halv åtta. Och det känns ju faktiskt som en helt ok tid att vakna på. När hon varit på dagis är hon ju tröttare och sover bättre än när hon bara varit hemma med mig. Som sagt så vågar jag knappt hoppas på att det här är en varaktig förändring, men jag njuter så länge det varar. Om det nu är hennes nya liv så vore det ju helt perfekt inför bebisankomsten. Att hon får sin nattsömn ostörd i sin säng och vi kan böka med amning osv inne hos oss. Jag håller tummarna i smyg. :-)